Vi ser Odilou av Charlie Christensen, mer känd för Arne Anka, Bobo av Lars Mortimer, mer känd för Hälge, Teddy av Rune Andréasson, mer känd för Bamse och så en dvärg som jag googlar vidare efter.
Temat torde vara tidigare och inte lika lyckade tecknarförsök: Teddy till exempel var världens starkaste björn hela tiden så att historierna saknade det ständiga spänningmomentet om dunderhonungsklicken skulle hamna på rätt nos när Skalman sköt iväg den med slangbella, eller om Lille Skutt skulle kunna hoppa med burken över en klyfta, eller om Katten Janson och Husmusen nere i gräset klarade av att smyga en tub förbi alla fixaresorkar till den bundne Bamse...
Som synes blir det bättre historier med en hjälte som har en svag punkt, det visste redan Homeros.
Tja, det beror ju på vad man menar med lyckat och mindre lyckat.
Sidorna med Odilou brukade jag bara snabbt bläddra genom när serien gick som följetong i Galago, mer intresserad av vad Lena Ackebo eller David Nessle kunde ha ritat längre fram i tidningen och jag tycker ännu tjugo år senare att Christensens styrka i replikföringen kommer mycket bättre till sin rätt vid Arnes bardisk, medan Bobo när det begav sig, på den tiden jag tjuvläste min tio år yngre brors tidningar :), var klart sämre än Bamse och Mortimers andra serie Gnuttarna var så smurflika till idén att de nästan skiftade i blått under den vita pälsen.
Med Hälge verkar Mortimer ha slagit an en sträng hos alla utom mig, så att han kan upprepa samma gamla skämt år efter år. Min lokaltidning är en av alla som fallit till föga, och till varje frukost önskar jag att jägaren kunde få in en träff på älgen någon gång så att serien kunde komma till ett naturligt slut!
Jan Lööf var ett bra förslag tycker jag som fortfarande är oviss om den felande bilden: dvärgen är ju rätt lik Bertil Enstöring!
Om ordet illustration är en ledtråd vet jag ju att den tidiga Inger Edelfeldt satte bild till mycket fantasy; Gandalf, Legolas och dom där, men jag känner inte igen hennes tecknarstil här i bilden och vore dvärgen en släkting till Gimli skulle han väl stå med yxan redo under en pratbubbla med "Baruk Khazâd! Khazâd ai-mênu!", så jag får nöja mig med att Edelfeldt, mer känd för Den kvinnliga mystiken, är en vild och felaktig chansning-:)
Svenskar är de allihopa. Fyran är ännu o-knäckt, fina förslag dock, fortsätt lite till så... Men Pölsan satte temat, som jag tänkt ut skulle vara kända tecknares mindre kända (idag, bland allmänheten) alster.
Utan några synpunkter på kvalité - och här är vi inte helt överens - men varför skulle vi vara det. :-)
Bobo var en ren barnserie som jag aldrig läste och inte kan uttala mig om, det enda jag menade var att den var populär (men visst har du rätt om gnuttesmurfarna). Förresten: När jag såg att Mortimer faktiskt tecknade just Bamse några år försökte jag hitta något exempel på en LM-Bamse, men gav upp. Den hade blivit rätt knepig?
Nerlagda serier, kanske?
SvaraRaderaNämen, mitt ämne! :)
SvaraRaderaVi ser Odilou av Charlie Christensen, mer känd för Arne Anka, Bobo av Lars Mortimer, mer känd för Hälge, Teddy av Rune Andréasson, mer känd för Bamse och så en dvärg som jag googlar vidare efter.
Temat torde vara tidigare och inte lika lyckade tecknarförsök: Teddy till exempel var världens starkaste björn hela tiden så att historierna saknade det ständiga spänningmomentet om dunderhonungsklicken skulle hamna på rätt nos när Skalman sköt iväg den med slangbella, eller om Lille Skutt skulle kunna hoppa med burken över en klyfta, eller om Katten Janson och Husmusen nere i gräset klarade av att smyga en tub förbi alla fixaresorkar till den bundne Bamse...
Som synes blir det bättre historier med en hjälte som har en svag punkt, det visste redan Homeros.
Tidigare, ja; mindre lyckade, nej.
SvaraRaderaMed undantag för Teddy (som här ser ut som en pirat-variant av Bamse), som uppenbart är en förlaga, som du beskriver.
Men Odilou är en skapelse av helt annat slag, och Bobo hade egen serietidning och spin-off "Gnuttarna" m.m. när det begav sig.
Jag förstår att du inte satte fyran direkt för det är ingen serie utan en illustration. Men även den pennan fördes av en känd hand.
Det är möjligtvis inte Jan Lööf som ligger bakom tomten?
SvaraRaderaTja, det beror ju på vad man menar med lyckat och mindre lyckat.
SvaraRaderaSidorna med Odilou brukade jag bara snabbt bläddra genom när serien gick som följetong i Galago, mer intresserad av vad Lena Ackebo eller David Nessle kunde ha ritat längre fram i tidningen och jag tycker ännu tjugo år senare att Christensens styrka i replikföringen kommer mycket bättre till sin rätt vid Arnes bardisk, medan Bobo när det begav sig, på den tiden jag tjuvläste min tio år yngre brors tidningar :), var klart sämre än Bamse och Mortimers andra serie Gnuttarna var så smurflika till idén att de nästan skiftade i blått under den vita pälsen.
Med Hälge verkar Mortimer ha slagit an en sträng hos alla utom mig, så att han kan upprepa samma gamla skämt år efter år. Min lokaltidning är en av alla som fallit till föga, och till varje frukost önskar jag att jägaren kunde få in en träff på älgen någon gång så att serien kunde komma till ett naturligt slut!
Jan Lööf var ett bra förslag tycker jag som fortfarande är oviss om den felande bilden: dvärgen är ju rätt lik Bertil Enstöring!
Om ordet illustration är en ledtråd vet jag ju att den tidiga Inger Edelfeldt satte bild till mycket fantasy; Gandalf, Legolas och dom där, men jag känner inte igen hennes tecknarstil här i bilden och vore dvärgen en släkting till Gimli skulle han väl stå med yxan redo under en pratbubbla med "Baruk Khazâd! Khazâd ai-mênu!", så jag får nöja mig med att Edelfeldt, mer känd för Den kvinnliga mystiken, är en vild och felaktig chansning-:)
Skulle kunna tänka mig att den fjärde är av Håkan Ackegård och att temat helt enkelt är svenska tecknare?
SvaraRaderaSvenskar är de allihopa. Fyran är ännu o-knäckt, fina förslag dock, fortsätt lite till så... Men Pölsan satte temat, som jag tänkt ut skulle vara kända tecknares mindre kända (idag, bland allmänheten) alster.
SvaraRaderaUtan några synpunkter på kvalité - och här är vi inte helt överens - men varför skulle vi vara det. :-)
Bobo var en ren barnserie som jag aldrig läste och inte kan uttala mig om, det enda jag menade var att den var populär (men visst har du rätt om gnuttesmurfarna). Förresten: När jag såg att Mortimer faktiskt tecknade just Bamse några år försökte jag hitta något exempel på en LM-Bamse, men gav upp. Den hade blivit rätt knepig?
Jag minnst inte vad språket heter. Men jag undrar vad citatet betyder. ("Baruk Khazâd! Khazâd ai-mênu!") Någon som kan översätta "dväriskan"?
SvaraRaderaJag drar till med Krister Peterson
SvaraRaderaAt your service, Lena!
SvaraRaderaSpråket heter khuzdul, stridsropet betyder "Dvärgarnas yxor! Dvärgarna är över er!" och det brukar vara det sista en orch hör.
Vilken Krister Peterson? Jag känner igen namnet, fast det finns förmodligen flera som heter så.
SvaraRadera