Ännu en företeelse som kidsen aldrig hört talas om:
för rätt att till fots tillryggalägga en större eller mindre sträcka af järnvägslinjen (s. k. gångbiljetter)
- Nordisk familjebok (1905): Biljett
När jag första gången stötte på begreppet utgick jag ifrån att det var en skröna. Men icke så. Företeelsen var i bruk för hundra år sedan, på Svenska Spårvägssällskapets forum kommer man fram till att det åtminstone trycktes sådana biljetter ännu på 1960-talet. Nog låter det som ett sällsamt eko från förr.
Engan tipsade om en faktisk gångbiljett, köpt av Ragnar Holmsten den 4 januari 1916. Jag lade in framsidan ovan, större bild + baksida och, inte minst viktigt i sådana här fall, en utförligare beskrivning finns att läsa på www.hestra.nu.
Detta hade jag ingen aning om. Coolt!
SvaraRaderahttp://www.hestra.nu/Portals/0/w_nostalgi/15_Gångbiljett.htm
Titta, han hittade ett exempel också. För fem spänn var det fritt fram (på egen risk) från 4 januari 1916 och hela 1917.
SvaraRaderaEn spontan reaktion var att järnvägsfolket väl knappast ville uppmuntra till att vimsa omkring på banvallarna? Men att ta betalt för det är ju också ett sätt att "o-uppmuntra".
Undras hur juristavdelningen skulle ställt sig till sådant idag.
Om det uppfattades som dyrt, funkade det nog.
SvaraRadera