Helmer Osslund

Denne konstnär kände jag inte till sen tidigare. Han levde 1866-1938, studerade i Paris för själve Gauguin, och blev senare mest känd för norrländska landskap (som han målade på smörpapper, för att nämna en kuriös detalj). Nåväl.

I Norrköping pågår under våren en utställning med Osslunds tavlor. I Östgöta Correspondenten skrev Patric Moreau om denna, och kom in på följande:

Det är ett känt faktum att Osslunds hyste antisemitiska åsikter vilket ofrånkomligt problematiserar all tolkning av hans konst.
- Corren 3 mars 2009: Nordliga landskap ...

Detta kommenterade museet:

Konstmuseet har gjort efterforskningar i frågan och funnit att det inte finns några kända belägg för att detta skulle stämma.
- Corren 6 mars 2009: Osslund inte antisemit

Vilken var då Moreaus källa? Boken Helmer Osslund av Lena Holger, som även stått för utställningen. Vidtalad tar hon genast tillbaka uppgifterna - verkar det åtminstone som, tills man läser innantill (alltid nyttigt) och ser att hon egentligen bara gör någon sorts gravt muterad kvarts-pudel:

– Allting tyder på att det är jag som har fel. Osslund var kanske inte* antisemit.

Men hon säger också att hon baserar sig på fler källor som hon inte vill namnge**.

[...]

– Men hur kunde du skriva sådana uppgifter utan att kontrollera dem vidare?
– Ja, det är ju frågan jag ställer mig i dag. Men av de 100 000-tals uppgifter jag behandlar i boken så har den här blivit fel.*** Jag har haft många experter som har faktagranskat boken utan att reagera.****
– Reagerade du själv på vad du skrev?
– Ja, jag tyckte att det var konstigt. Jag tycker inte att det går ihop med Osslunds person.*****

- Corren 6 mars: "Allt tyder ..."

* Kanske? Kanske inte? Tvivlet finns tydligen där. Men inte beläggen.

** Anonyma källor kan journalister använda. I andra sammanhang räknas sådant som s.k. skvaller.

*** Att uppgiften är en av "100 000-tals" skulle vara en anledning, om än inte ursäkt. Trots att uppgifter i den här stilen onekligen "problematiserar all tolkning av hans konst" (Moreau), och givetvis skall prioriteras.

**** Det är faktagranskarnas fel, också.

***** Hon kände själv på sig att hon hade fel, ända från början! Inte för att det går ihop med punkten ***.


Så - oavsett hur intresserad man är av Osslund själv (jag är det inte, kanske bortsett från det där med smörpapperet) så kan man här få en uppvisning i konsten att egentligen inte erkänna att man haft fel.

Komplettering: Det kan vara på sin plats att påpeka att tiderna förändras; det som var fullt acceptabelt för hundra år sedan är det inte idag, och omvänt. Man behöver sannerligen inte leta länge i dåtida press, böcker eller brev för att finna exempelvis antisemitiska uttalanden från högt uppsatta personer, på ett sätt som vore otänkbart idag. Vilket faktiskt innebär, att om det inte finns så mycket som en belagd antydan från Osslund (vilket alltså inte hade varit så anmärkningsvärt), så skulle han snarare vara betydligt mindre antisemitisk än många långt namnkunnigare från samma tid. Faktoider är inte sällan ironiska.

Uppdatering: Lena Holger intervjuas i Norrköpings Tidningar den 11 mars, och ger ytterligare prov på konsten att inte ta tillbaka.