Boktryckarkonster

I Sydsvenskan recenseras T. H. Barrets The Woman who Discovered Printing. Den skall främst handla om Wu Zetian (625-705), som upptäckte eller snarare uppfann (vet inte om det finns någon särskild poäng med det udda ordvalet) konsten att trycka med lösa typer, något som vi ju vanligtvis förknippar med Gutenberg.

Man brukar ange det faktum att Kina saknade ett fonetiskt alfabet och istället hade – och har – en bildskrift som skäl till att trycktekniken inte kom att utnyttjas i någon större omfattning. Barrett ger en långt mer komplicerad och subtil bild som handlar om synen på texten som ett heligt föremål, om kampen mellan taoismen och buddhismen och om hur trycktekniken blir en del av den.
- Ur recensionen av Eva Nylander, Sydsvenskan

Det där låter ju högeligen intressant. I synnerhet som jag undrar om det verkligen kan vara hela sanningen. Det viktigaste som Gutenberg uppfann var inte konsten att trycka med lösa typer, utan snarare konsten att snabbt och enkelt framställa meningsfulla mängder med typer. Hur löste man den biten i Kina?

Vet inte om just detta dokument nämns, men den äldsta daterade tryckta texten är den så kallade diamant-sutran. Till den användes kinesiska tecken utskurna i träblock. Skulle den tekniken ha fått en lika revolutionerande betydelse som Gutenbergs, givet att de mer komplicerade och subtila problemen hade lösts?

Wikipedia (eng.): Diamond Sutra