Textkritik

Ännu ett användningsområde för bloggen: att förklara en del av de begrepp och metoder som förekommer.

Det här är det inte så många som vet vad det är: textkritik. Det handlar inte alls om att läsa med kritiska ögon eller så.

Innan digitalisering och tryckpressar kom i bruk, så var det enda sättet att mångfaldiga en text att skriva av den, ord för ord. Eftersom folk fungerar som de gör så blev kopiorna aldrig exakta, annat än för helt korta texter. När kopiorna sedan skrevs av i sin tur så ackumulerades felen. Av dessa kopie-träd har bara en bråkdel bevarats, och aldrig med originalen (redan en kopia av första generationen skulle vara en sensation inom ex.vis bibelforskningen, som är det mest kända tillämpandet av textkritik). Översättningar är en annan "felkälla", och att den processen inte utan vidare låter sig vändas på är lätt att förstå.

Nu finns det två problem att reda ut. Det ena är att rekonstruera trädet så gott det går, det andra (och främsta) att rekonstruera den ursprungliga texten.

Textkritik är ett synnerligen fascinerande ämne, men kräver också en hel del av utövarna; kunskaper i språk och det avhandlade ämnet är självklarheter, men man kan även behöva kunskaper i de mest otippade ämnesområden för att komma rätt. Men det som krävs mer än något annat är tid, och det skall sägas, att oräkneliga mantimmar har lagts på att få fram t.ex. en helt vanlig bibel. (Frans G. Bengtsson nämner vid något tillfälle att hela karriärer bevarats i ett konjektur, dvs. alternativ läsning; det står X i texten, men en fotnot vet att berätta att det även kan läsas Y. Denna kunskap kan mycket väl ha tagit år att komma fram till.)

Ett exempel: Gamla Testamentet baseras på den s.k. masoretiska skriften, Codex Leningradensis, som är daterad 1008 och därmed den äldsta kompletta hebreiska bibel man känner till. Emellertid finns det en översättning till grekiska bevarad, kallad Septuaginta, från ca 100 f.Kr. Denna översättning har alltså gjorts utifrån en betydligt äldre text än Leningradensis. Genom att jämföra den äldre grekiska texten med den yngre hebreiska, så kan man komma fram till hur den äldre hebreiska såg ut. Detta har gjorts för Bibel 2000, däremot inte för äldre svenska översättningar.

Ett konkret exempel: Ordspråksboken 13:15. I 1917 års översättning står som följer:

Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.

I Bibel 2000 står det så här:

Gott förstånd ger uppskattning, trolöshet leder i fördärvet

Skillnaden förklaras med att det ursprungliga "i fördärvet" finns bevarat i Septuaginta, men har förvrängts någonstans på vägen i den masoretiska texten. När resultatet dessutom blir mer logiskt och begripligt så tycker man att beslutet är enkelt att ta. (Ett synsätt som icke desto mindre inte delas av alla.)