Sydstaternas flaggor

Detta är en örlogsflagga. Den användes alltså enbart till sjöss i krig, åtminstone i just denna utformning.



Å andra sidan för USS Virginia (den berömda pansarbåt som ofta och felaktigt kallas Merrimac efter den fregatt som man utgick ifrån) som synes en annan flagga på denna tavla:



Inte för att man någonsin fick någon riktig ordning på sina flaggor. En mängd varianter förekom, i synnerhet i fält. Roligast är att den andra nationsfanan, "the Stainless Banner", hade såpass mycket vit yta att den kunde tas för en parlamentär-flagga. Den försågs därför så småningom med ett rött fält ("the Blood Stained Banner"), men ironiskt nog inte förrän 1865, strax före krigsslutet.

Wikipedia: Flags of the Confederate States of America
Flags of the World: Civil War Flags (U.S.)

1963 års Photoshop

Programmet hette Sketchpad. Det hade ett grafiskt användargränssnitt, det mesta utfördes med en ljuspenna. Man ritade objekt med vektorgrafik (alltså linjer, inte pixlar) som sedan kunde skalas och roteras, manipuleras och redigeras på allehanda andra sätt, grupperas till nya enheter osv.


Plattformen som användes var en Lincoln TX-2 från 1958. Den hade ett internminne på 64 kbyte. Den var konstruerad med transistorer, inte integrerade kretsar. Skärmen var ett oscilloskop. Sketchpad skapades av Ivan Sutherland - se, det var ett geni, det - för hans doktorsavhandling 1961. (Detta var alltså 20 år före MS-DOS. Visst är utvecklingen fantastisk.)

Wikipedia (eng.): Sketchpad
YouTube: Presentation av Sketchpad
Ivan E. Sutherland: Sketchpad: A man-machine graphical communication system [Doktorsavhandling i PDF]

Höger och vänster hand

Att den vänstra handen inte vet vad den högra gör är ju inte särskilt ovanligt. Men när uttrycket myntades hade det en positiv innebörd.

När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör.

- Matt. 6:2-3

Sen kan man ju göra saker med vänster hand också, vilket ju bara belägger höger-krafternas hegemoni i vårt samhälle. (Ja, jag skojar...) Vilket även kan demonstreras av de dubbla betydelserna i ord som eng. right, ty. rechts, fr. droit och sp. derecha, som samtliga betyder både "höger" och "rätt" - och jo, det är verkligen höger-häntheten som avspeglas. Många fler exempel finns, såväl nutida som historiska.


En bonusbild, eftersom sådana efterfrågades: The Magic Roundabout i Swindon, England (det finns faktiskt några till). Det är alltså vänstertrafik som gäller i denna super-rondell (eller "cirkulationsplats" som det heter i bättre sammanhang, den faktiska rondellen är cirkeln i mitten).

Den oflelbare

Läser på nätet:

Det intressanta med Olausson är att ingen hittills, vad jag vet, har kunnat peka på några direkta faktafel i hans texter.

- Biblioteket i Amaurot: Faktoider i bokform

Det hade sannerligen varit intressant, fast tyvärr är det inte sant. Utöver alla påpekanden och korrigeringar som droppar in från allmänheten, och som ger mig tillfälle att göra åtminstone någon ändring i veckan, så har duktige förlagsredaktören Ragnar Hult på Forum bidragit till att avsevärt minska antalet oegentligheter i de artiklar som återfinns i boken. Allt från rent språkliga detaljer till direkta faktafel.

Som regel är dock dessa fel tämligen perifera; det är inte ofta som jag får anledning att ändra i själva resonemanget, s.a.s. Hittills har bara en "faktoid" återkallats där jag varit helt fel ute, nämligen den där jag försökte visa att Hitler inte alls var vegetarian, vilket han alltså var. Ett mellanting är den om Napoleons längd, där jag efter trippelkollar inte alls är lika tvärsäker som tidigare på att han inte var under medellängd; där har Lena Synnerholm varit till stor hjälp med uppgifter & hänvisningar.

Så som vanligt gäller att jag är mycket tacksam för alla som kan visa att jag har fel. (Att bara tycka hjälper däremot föga. Belägg, tack.)

Med varm hand

Uttrycket innebar ursprungligen att givaren var i livet.

... fosterföräldrar, hvilka efter att hafva ägnat ett barnhusbarn en särdeles god vård, antingen upptagit det till arfvinge, eller med varm hand tilldelat det betydliga gåfvor, eller befordrat det till ett godt och förmånligt gifte, eller på annat sätt betryggat dess framtida utkomst.

- Ur underhållsbok för barnhusbarn, tidigt 1900-tal

Något motsvarande uttryck "med kall hand" för gåvor i testamenten har jag inte hittat. Uttrycket "kalla handen" verkar också vara bildat just så enkelt och okomplicerat som man tänker sig, till skillnad från ex.vis "med varm hand".

Hajar

Känns denna igen?

På 1970-talet började man leta efter medel mot cancer i hajbrosk, emedan man trodde att hajar inte kunde insjukna i cancer. Denna föreställning har sedermera visat sig vara falsk; olika typer av cancertumörer har i själva verket påträffats (visserligen sällan) även hos hajar.
- Cancerorganisationerna (Finland): Hajbrosk

Vissa djur är föremål för fler myter än andra. Hajar hör till de mer legend-omspunna, även om jag själv bara kände till en bråkdel av de som jag nu delgetts mig. Som att de måste simma oavbrutet för att andas, den myten vederlades (åtminstone för överordningen Selachimorpha i allmänhet, dvs. alla hajar) när man hittade hajar som låg och vilade sig.

Att undersökningar sätts igång på grund av lösa rykten är dock inget nytt. Det skulle ju kunna vara sant, osv.

[Tipstack: Dag Stålhandske]

Kan man lita på mig?

En rätt vanlig reaktion när sidan/boken kommer på tal: Kan man lita på att det är sant?

Det är bra, eftersom det är just den sortens skepticism som är den främsta poängen med alltihop - att inte tro på saker bara för att folk påstår dem. Det är också ironiskt, eftersom jag ju faktiskt gör ärliga och ibland rätt långtgående försök att ta reda på hur det verkligen ligger till - vilket knappast är fallet med majoriteten av de tidningsartiklar, blogginlägg, insändare, fikasamtal osv. där man brukar få sig påståendena till livs. Men, det är vackert så...

(Kort svar på huvudfrågan: ni kan lita på att jag tror det jag påstår. Hittills har det oftast stämt.)

Bokföringsmaskiner

Vad hade man innan man hade datorer? Räknestickor och enkla räknesnurror? Jodå, men det närmaste man kom datorer i affärslivet var de vidunder till (elektro)mekaniska databaser som kallades bokföringsmaskiner.

Här skriver Teknisk Tidskrift i december 1931 om "En helautomatisk bokföringsmaskin" av märket Campos, förevisad på internationella kontorsutställningen i Berlin.

Det huvudsakliga minnet utgjordes av kuggstänger, 10 per "konto"; varje sådan mekanisk byte kunde alltså lagra ett tiosiffrigt belopp (större belopp kan delas upp på två konton). Den svarta garderoben rymmer de 1000 konton man fick i grundutförandet.

Enligt uppgift av tillverkaren kan emellertid det av ett maskinaggregat betjänade kontoantalet, genom parallellkoppling av liknande magasinsenheter, ökas upp till 10 000, varvid maskinen tydligen kan komma till användning i företag med mycket stort kontoantal.

I artikeln görs en poäng av att maskinen är helt mekanisk. Andra modeller kunde vara mer eller mindre elektriska, arbeta med hålkort m.fl. varianter. Med sådana här maskiner kunde duktiga operatörer hålla reda på bokföringen även för rätt stora företag.

Fast inte med just denna ... Den ohyggligt komplicerade mekaniken var besvärlig att producera, fel och problem hopades, och modellen lades ned 1935. Färre än tio exemplar tillverkades.

Om de kostade något? För Campos uppges ett pris på 40 000 kr (vet inte riktigt vad man skall jämföra med, men man kunde utan vidare få en ny bil för tiondelen). Några år efter kriget lanserade IBM sin modell 407, som i god tradition inte köptes utan hyrdes, för 800-920 dollar per månad. Sådana maskiner fanns på marknaden ännu på 60-talet.


Teknisk Tidskrift: En helautomatisk bokföringsmaskin
IBM 407 accounting machine

Fjädrar i ris

Hur började denna sed?

Hittar en förklaring som beskrev ris eller ställningar av järntråd som pyntades med färgglatt tyg eller papper; detta pynt skulle alltså omsider ha övergått till fjädrar, efter en association med höns och kycklingar (Bodil Nildin-Wall, chef för Folkminnesavdelningen, Språk- och folkminnesinstitutet SOFI).

Tycker det låter aningen långsökt, och vill dessutom minnas minst en annan beskrivning som åtminstone lät trovärdigare när jag först hörde den. Vad det nu kan vara värt.

Frågesorter

Bokutgivningen medförde viss uppmärksamhet i media (samlar sånt här). En observation med anledning av detta är skillnaden på frågor från journalister och övriga.

Icke-journalister ställer som regel konkreta eller mycket konkreta frågor om specifika faktoider. Hur ligger det till med den här detaljen; känner jag till den här uppgiften; har jag läst en viss bok eller sett en viss film; den stilen. Eller så kommer man med tips, med allt från obskyra underligheter till riktiga pärlor. Eller - för att ta en sort som blivit allt vanligare - så ställer man frågor om allt mellan himmel och jord, om uttrycks ursprung eller hemläxor eller om någon konspirationsteori eller vad som helst förresten.

Journalister ställer frågor som hur jag kom att börja med det hela; varför jag ägnar mig åt det; hur jag hittar dem; den vanligaste faktoiden; med mera. Allmängiltigt gods som, antar jag, är sånt som behövs för att introducera ämnet och undertecknad för en allmänhet som hittills varken känt till det ena eller det andra. Vad är problemet? - Att jag ägnat praktiskt taget all energi åt konkreta frågor (som kronologin för börskraschen 1929, neutronbombens konstruktion eller näringsvärdet i barkbröd), praktiskt taget ingen åt övergripande frågor om faktoidernas idéhistoria m.m. Min egen roll i det hela har jag heller aldrig haft någon särskild anledning att reflektera över, förrän nu då.

Därav några svävande svar som förekommit. Jag vill ju inte slarva med sådant heller. :-)

Good Friday

... Som långfredag heter på engelska. Vadå good?

Good har en äldre högtidligare betydelse "helig", som i beteckningen "den goda boken" om Bibeln. Även andra helgdagar har kallats "goda".

Den långa fredagen kallas så p.g.a. dess odiskutabelt upplevda utsträckning ("lång och besvärlig") för den som råkar vara uppspikad på ett kors, eller ev. för de som har att fira den genom att ha så långtråkigt som möjligt. Här är förklaringen kompletterad med en konkretare:

Hos oss kallas Christi lidandes dag Långfredag; eme­dan den Fredagen varit lång och besvärlig för vår Frälsare, och Gudstiensten, tillika med Fas­tan, hölts då längre, än på andra dagar.

- Sven Bælter, Historiska anmärkningar om kyrcko-ceremonierna (1762)

Bonus: Goodbye har inte med good att göra utan är en sammandragning av frasen God be with ye.


Online Etymology Dictionary: Good Friday
SAOB: Långfredag

Skärtorsdag

Inte efter färgen utan skär = ren, jämför den nära släktingen skir. SAOB listar även oväntade sammansättningar som t.ex. skärgrön, dvs. ljusgrön. I äldre dagar kunde denna dag heta skärdagshelgd. Namnet kommer av att Jesus denna dag tvättade lärjungarnas fötter, se t.ex. Johannes kap 13.

Färgordet är f.ö. efter franskans chair, som är samma ord som charkuteri - "köttfärgad", alltså.

SAOB: SKÄR.adj1

Före Closeau: Quilt

1963 gjorde Peter Sellers kommissarie Clouseau i Rosa Pantern - filmen vars egentliga huvudroll först skulle varit David Nivens tjuv, men honom är det inte så många som minns.

Ännu mindre känt är att Peter Sellers redan 1956 (filmen spelades in året innan men lanserades då) gjorde en direkt förlaga till Clouseau: kommissarie Quilt i kortfilmen The Case of the Mukkinese Battle-Horn.


Woman police constable: Good morning, sir.
Quilt: Good morning, Constable. Where's the body?
Woman police constable: Body, sir? Oh, there's no body here.
Quilt: You mean... We're alone?
[Romantic theme plays, and fades]
Narrator: Wasting no time, Superintendent Quilt and Sergeant Brown began a thorough search for clues.

Brown (skymtar till vänster) spelas av Spike Milligan, en legend som vid den här tiden gjorde The Goon Show med bl.a. Sellers, ett mycket populärt radio-program utan vilket ex.vis Monty Python nog aldrig skulle ha blivit till.

Wikipedia (eng.): The Case of the Mukkinese Battle-Horn
YouTube: The Case of the Mukkinese Battle-Horn (del 1 av 3)
The Case of the Mukkinese Battle-Horn: manuset

Media m.m.

Publicitet är trevligt och bra på alla sätt - tidningar och radio har det hittills blivit, få se om någon TV-soffa väntar framigenom. Säljer gör det också, sägs det mig. Gott så.

Fast nog tar det tid. Från såväl arbete som fritid; ja, för faktoiderna är ju en ren hobby, ifall någon trodde något annat. Åtminstone i nu-läget. Få se hur det kan utveckla sig.

Sinatra i Finspång

Våren 1953 var Frank Sinatra på turné i Sverige. Det gick uselt. Mest känt är framträdandet i Finspångs Folkets Park, där hela 75 personer hade betalat för att få se världsstjärnan.

Eller om det var 57. Eller 18? Någon var det väl?

Men antalet besökare verkar ha underdrivits allt eftersom - lite som alla dessa konserter, där antalet besökare i efterhand är långt större än vad som ens hade kunnat få plats. Det är åtminstone vad Olle Häger m.fl. kommer fram till i dokumentären Frank Sinatra glömde aldrig Finspång. Jag har inte sett den (än), men de kommer fram till siffran 537 betalande. Vilket inte låter som ett fullt lika dramatiskt underbetyg åt den östgötska metropolens kulturella sinne, i synnerhet som Sinatra dels ogillades av fler kritiker än man kanske tänker sig, dels hade en svacka i karriären.

SVT: Frank Sinatra glömde aldrig Finspång

[Tipstack till Stig Sjölund]

Det Stora Mysteriet

Jag kan inte nog poängtera hur stor del av allt jag skriver som inte är ny kunskap.

Letar man lite så kan man, utan större besvär, hitta otaliga artiklar vari man nämner som någonting nytt och hittills okänt att guldfiskar faktiskt har utmärkt minne; att Marco Polo nog inte alls tog med sig pastan från Kina; eller att Marie-Antoinettes uttalande om bakelserna nog aldrig ägt rum; och så vidare. Det enda jag gör i sådana fall är att dubbelkolla, reda ut och formulera.

Det stora mysteriet framstår som desto tydligare i dessa fall, alltså hur det kommer sig att myterna har så oerhört mycket mer livskraft än avslöjandena, eftersom de senare alltid väcker lika stor förvåning, oavsett hur många gånger de kungjorts.

Vädra morgonluft

En läsare undrade över detta uttryck. Hade det kanske ursprungligen att göra med dödsdömda, som på detta sätt märkte att deras sista dag var kommen? En innebörd som sedan dess förändrats avsevärt.

Så är dock inte fallet. Det kommer från Hamlet, närmare bestämt hans spökande far; när denne tycker sig scent the morning air (akt I, scen 5) så får han dra sig tillbaka. Fast även denna innebörd ligger onekligen en bit ifrån dagens.

Hising Island

Hisingen är, som bekant, en ö - rentav Sveriges fjärde största. Varför då? Dess tre sidor avgränsas av Göta älv, dess avstickare Nordre älv, samt havet. Men sådana landytor finns det ju gott om. Är en åker med diken runtom en ö?

Kanske förklaringen har med landhöjningen att göra? Den är f.n. ca 2 mm/år i området, eller 20 cm/sekel, eller 2 meter/millennium (den kan dock variera över tid). På åtminstone medeltiden utgjorde Göta älv och Nordre älv närmast långsmala havsvikar. Då kan det ha legat betydligt närmare till hands att betrakta Hisingen som en ö, en beteckning som sedan hängt med, oberoende av de geografiska förändringarna.



En karta från sent 1600-tal samt ett flygfoto från ca 2000. Kan man se en viss skillnad redan här?

Detta är inget jag vet med säkerhet, utan en teori. Någon som känner till något som talar för eller emot den?

Dagen D + 1

...Så vart det avklarat. Tror hemsidan gick och lade sig vid tio-snåret? (Not, eftersom jag lagt flera av bilderna i denna blogg på samma server så kan det ställa till det här med.) Det är inte ett trick för att få folk att köpa boken. Faktiskt... [ Och nu är den igång igen. ]

Av all uppmärksamhet, nuvarande som kommande, som tidningar och radio ger bok & förf., så vill jag särskilt framhålla den Stockholms-tidning som angav undertiteln "Försanthållna sanningar, osanningar, halvsanningar och missuppfattningar" - alltså ett ord för mycket. Ser ni vilket?

Avisen ifråga är åtminstone i gott sällskap, för just undertiteln är det fler som missat, i själva branschen. (Ids inte kolla om Knugliga biblioteket fixat stavfelet i Libris. Å andra sidan är det ju inte så lite tankeväckande, i just detta sammanhang.)

Dagen D

Till slut: idag ges boken ut. Nu börjar det.

Bloggar som blir forum

Etablerade småbloggar som denna (f.n. uppemot hundra besök om dagen) har dels en mindre skara trogna läsare, dels ett större antal ströbesökare. De som kommenterar är nästan uteslutande de förra. Så även om förhållandet kommentarer-per-sidvisning är betydligt högre här än på faktoider.nu (där andelen kommentarer från "färskingar" av någon anledning är större), så får de flesta inlägg inga eller en handfull - men alltid trevliga, kunniga och läsvärda.

Vilket passar mig alldeles förträffligt. Jo, jag lovar...

För jag ser med bävan på bloggar där varenda inlägg genererar tjogvis med kommentarer. Inte sällan sväller "kommentarerna" ut i hela diskussioner, med alla problem som det medför, i form av irrelevanta sidospår, tjafs, personangrepp, och allt annat som händer när folk skriver på nätet. Och om en liten trivsam blogg som denna har ett antal stammisar, så drar större bloggar som regel till sig folk (inte sällan kategorin "kufar med skrivklåda") som upptäckt att deras kommentarer där får betydligt mer uppmärksamhet än det de skriver (eller borde skriva) på sina egna ev. bloggar, och som håller sig kvar enbart av den anledningen.

Få se om denna blogg en dag kommer att uppnå sådana höjder av ingalunda oblandad ära.

Förhoppningsvis kommer jag då också att kunna motivera det arbete det innebär att hålla en sådan i ordning. Att som nu lägga några minuter om dagen på att ned- och renskriva tankar & upptäckter är ett rent nöje; att behöva lägga någon timme, eller vad det nu kan bli, på att mocka i bloggen, det är ju någonting helt annat. (Behöver det påpekas att jag inte skulle tveka en (1) sekund att plocka bort något som inte passar mig? Med tanke på hur mången blogg ser ut, även bland de kända och välbesökta, så verkar det behövas. Fast inte för er som läser detta just nu, såklart.)


(Få se om någon vågar sig på att kommentera detta inlägg. :-))

(Not: Smileysar är bra, men passar inte tillsammans med parenteser. Än värre blir det med "frownisar" :-()

Yada yada

Det hebreiska ordet yada betyder att veta, förstå, med många fler betydelser i samma stil. Yada yada betyder alltså "ja, jag förstår".

Blue Letter Bible: yada

Många som läser detta tänker nog på dels den allmänna betydelsen idag - "bla bla" ungefär - samt på ett avsnitt av Seinfeldt, där fler tolkningar görs. Men det har en äldre modern icke-hebreisk historia än så:

The Straight Dope: What's the origin of "yadda yadda"?

Hopkok (?)

Det verkar finnas flera berömda rätter som kommit till av en slump - om man skall tro vad som sägs:

According to the canonical version, told by Caesar's daughter Rosa, he tossed the first Caesar's salad on the evening of July 4, 1924. It is said that on this busy weekend, Cardini was running low on food and he put together a salad for his guests from what was left over in the kitchen.
- En version av hur Caesar-salladen kom till [källa]

According to tradition Napoleon demanded a quick meal after the battle and his chef was forced to work with the meager results of a forage
- En version av hur kyckling Marengo kom till [källa]

Visst kan det vara så, att en välförsedd kock föredrar att återskapa kända kreationer - och på det viset blir ju ingen ny mat till. Å andra sidan är det charmigt slumpmässiga såpass tacksamt när man skall återge det hela, att berättelser som ovan får mer livskraft än vad deras sanningshalt medger. Caesar-salladen t.ex. tillkom enligt andra versioner inte alls på det där sättet.

Typografi

Eftersom ämnet kom upp - så här ser typografin ut.

Brödtexten är satt i typsnittet Berling. Rubrikerna är satta i Gill Sans kursiv (tipstack till Einarsson).

Naturligtvis är typsnittet synnerligen viktigt för läsbarhet och allmänt intryck. Vad jag ville poängtera i inlägget häromdagen var att det just inte spelar någon särskild roll vad man använder för typsnitt i det material man skickar till förlaget. Så här såg till exempel ovanstående text ut i det Word-dokument som jag och redaktören Ragnar Hult skickade mellan oss; rubriker i Arial, brödtext i Times.

Så småningom lade någon in alltihop i Indesign och valde typsnitt m.m. Jag har inte haft några synpunkter på gjorda val eftersom jag tycker det ser alldeles utmärkt ut. Ifall jag tyckt något annat, hade förlaget nog rättat sig efter det. En bok är ju en samproduktion mellan författare och förlag.

Vad gäller själva skrivandet så uppskattar jag att denna bok motsvarar några månaders heltidsarbete. Att det tog ett år från förlagets OK till utgivande berodde delvis på att det var flera personer inblandade som fick vänta in varandra då och då. Bara processen från färdigt korrektur till tryckt bok tog två månader, en tid under vilken undertecknad just inte hade någonting alls att göra. Sådana här processer tar tid...

Gruk

En gruk är en finurlig, tänkvärd och välformulerad vers, uppfunnen av dansken Piet Hein. (I Stockholm är han måhända mest känd för att ha format fontänen på Sergels torg, en s.k. superellips.) De avnjutes helst i original, de sätter ändå sällan de språkliga färdigheterna på prov:

Den, som kun tar spøg for spøg og alvor kun alvorligt,
han og hun har faktisk fattet begge dele dårligt.

Når tingene på Deres skrivebord er blevet en smule blandet,
og der er et ærgerligt stykke papir De ikke ved hvor er landet -
så lok det frem ved at lade som om De leder efter et andet!

Den faktoida kopplingen? Att ordet "gruk" skulle vara en kombination av "grin" och "suk". Detta har han själv förnekat.

Senapsgas

En kortis: senapsgas är ingen gas, och inte har den med senap att göra.

Senapsgas är en vätska. Att den kallas "gas" kommer från bruket att sprida den som aerosol (sprejande). Vilket förresten påminner om motorers s.k. förgasare, som inte alls förvandlar bränslet till gas, utan just sprej.

Senapen kommer från lukten, som lär påminna om såväl senap som vitlök m.m.

Mot en bok: Del 4

I oktober 2007 hade Word-dokumentet (265 sidor i sista versionen, 12 p Times New Roman, med rubriker i Arial men för övrigt helt utan typografiskt pynt*) övergått i ett Indesign-dokument på någon annans dator. Dessa PDF:er (384 sidor i sista versionen, eller detsamma som i tryck) kom jag så småningom att grundligen läsa in mig på, och justera i evighet (kändes det som).

I mitten av december gick det hela till tryck. De allra, allra sista korrigeringarna lämnades in - och därefter blev det tyst. Nu låg bollen hos tryckeriet, vars uppgift var att leverera uppemot 4000 ex (första upplagan) i mitten av februari.

Knappt två månader senare anlände mycket riktigt det första exemplaret. Sedan dess har böcker skickats ut, till såväl bokhandel som recensenter m.fl., allt inför utgivningsdagen den 12 mars. Eller om en vecka.


* Detaljer om typsnitt m.m. tas med här sedan jag sett att etablerade författare även får förfrågningar om sådant av folk som väldigt gärna vill bli etablerade författare. Huruvida någon sådan frågeställare på allvar tror att typsnittet X eller Y kan göra någon faktisk skillnad vet jag inte. Ett tips: När man skickar manus till ett förlag (på papper, aldrig som fil!) så skall utformningen vara riktigt enkel, ja, tråkig; lättläst typsnitt i någorlunda stor grad, lite glesare rader än vanligt eftersom texten skall klottras i, kanske rubriker i fetstil eller så, men just inget mer. Inga klatschiga typsnitt, anfanger, dekorativa blommor... Sådant kommer senare i processen.

Apple ][

(Observera den romerska tvåan med hakparenteser. Vet inte om den anses bättre eller finare i just detta sammanhang.)

En utveckling av det tidigare inlägget om äpplet McIntosh:


Så här såg Apples allra första logotyp ut (1976). Visst är den fin? Notera särskilt vem äpplet skall dimpa ner på - samme Isaac som senare gav namn åt den första "handdatorn", eller vad man nu kallar dem.

Faktoider.nu: Newtons äpple


Fast den gammaldags loggan fungerar ju inte riktigt i längden, och byttes också raskt ut mot den välkända. Regnbågsfärgerna har nog inte att göra med ni-vet-vad utan är snarare en syftning på just Newton, som ju visade att vitt ljus utgör en blandning av regnbågens färger - och att dessa skulle vara just sju är hans påhitt även det (om än inte i närheten lika vetenskapligt).

Bettet torde indikera att vi här har att göra med en frukt från Kunskapens träd. Att detta skulle ha varit ett äpple saknar stöd i källorna. Eller källan.

Faktoider.nu: Regnbågens färger, Äpplet i lustgården


(Detta inlägg lades först ut 3 mars, för att sedan skjutas upp en dag när jag hittade Kungliga Bibliotekets lilla lapsus.)

1956

Libris är en fin resurs på Kungliga biblioteket. Det är ett nationellt bibliotekssystem där man kan slå upp böcker i forskningsbibliotek över hela landet: 6 miljoner titlar på 170 bibliotek. Finns man inte där, finns man knappt alls, åtminstone vad svensk facklitteratur beträffar.

 

I det sammanhanget, liksom med tanke på bokens ämne, blir jag nästan lite rörd när de lyckas få undertecknads födelsedata fel. Inte för att det är något fel på 1956; bara en sån sak, som att jag i så fall hade vart jämngammal med bl.a. Ingemar Stenmark, Mel Gibson, eller flera av Galenskaparna/After Shave. Liksom en annan Peter Olausson, flitig historiker i Karlstad.

Uppdaterat: Nu har de fått året rätt. "Halvsaningar" står kvar. Citerar Seneca: Errare humanum est perseverare diabolicum. Eller kanske Heisenberg?

Macintosh

Apples Macintosh-datorer fick sitt namn från äpplet McIntosh (obs stavning).



Äpplet fick i sin tur sitt namn från John McIntosh, Kanada, som först beskrev den nya sorten.

Wikipedia (eng.): McIntosh

Motpåvar

Det är glest mellan motpåvarna nuförtiden. Inte som under medeltiden precis. Men visst finns de, även om de gör betydligt mindre väsen av sig än förr. Förvirrande många kallar sig Petrus II, vars symbolik tydligen är alldeles för frestande för att låta bli (den förste påven var ju just Petrus, ett namn som sedan dess inte antagits av någon romersk katolsk påve). Ett återkommande begrepp är sedevakantister, det betyder helt enkelt "ledig stol" och används som sammanfattande begrepp om de som menar att påven i Rom är falsk, och att den sanna påvestolen därmed är ledig - eller i fallen här, att ämbetet gått till någon annan person.

Här är tre prov på motpåvar av idag. (Eller två och en halv, men den siste är alldeles för galen för att utelämnas.)

Vatican in Exile: Pope Michael
1990 valdes David Bawden, Kansas City, till påven Michael I av bl.a. sina föräldrar (det är väl sånt som kallas "curling") och sig själv.

Pope Pius XIII
1998 valdes Lucian Pulvermacher (apotekar-släkt?) till påven Pius XIII. Den senaste riktige påven, menar hans kyrka, var Pius XII (död 1958). Var denne påve vistas är hemligt.

Little Pebble
William Kamm är inte, men planerar att bli, påven Petrus II. Om herrarna ovan verkar udda så är det ingenting mot denne australiensiske sekt-ledare: han har tagit emot syner från Gud, Maria och helgonen sedan 1968; profeterat om tredje världskriget (det skulle redan ha startat); med mycket, mycket mer. Här en lista med profetior, såväl sådana som uppfyllts som andra som tar lite tid på sig. Bl.a. kommer tydligen Sverige att blandas in i ett krig med Frankrike och Irland ("Fulfilled: No"). Detaljer i "Message 509", 13 februari 1996.
För närvarande sitter han i fängelse "for aggravated sexual assault" på en 15-årig flicka som han menade "was one of his 84 mystical wives".