Lidnersk knäpp

Bengt Lidner (1757-1793) är det inte så många som läser nuförtiden. Men han har fått privilegiet att leva kvar i ett uttryck som i högsta grad är i levande bruk.

Anekdoten i korthet: När han var liten gick det rätt dåligt i skolan. Men så en dag så hände något märkligt; plötsligt hördes ett ljudligt knäppande, och lille Bengt gav upp ett tjut, av en stark men kortvarig smärta i huvudet. Den underliga händelsen gav inte upphov till några men, tvärtom - efteråt var Bengt klassens ljus.

Är detta sant? Nä, knappast. Åtminstone inte vad själva knäppen beträffar.

Med tanke på hur ordet "knäpp" används, i uttryck som "få en knäpp", så antog jag att detta uttryck, som inte så få andra, kommit att tolkas som sin motsats. Att det verkar nyttjas flitigt i landets sportspalter, och andra sammanhang där man inte alltid förväntar sig att den historiska bakgrunden är uppenbar för alla, ökade risken - trodde jag. Men där bedrog jag mig! För även om det felaktiga bruket säkert förekommer, så visar några snabba googlingar att det är långt mindre vanligt än det korrekta. Som faktoid får den alltså underkänt - vackert så.