Gratis reklam*: Den hemlige kocken heter en bok av Mats-Eric Nilsson som kommer ut i dagarna. Jag har inte läst den, men av förhandsskriverierna räckte det med en antydan om i synnerhet tryffelolja för att jag skulle tycka att det var värt en artikel. (Frågan med den syntetiska oljan som säljs som äkta har också, fann jag snart, tagits upp sedan åtminstone ett par år tillbaka. Varför har man inte fått höra talas om det förrän nu?)
Mats-Eric tar upp flera andra varor som inte är vad de utger sig för att vara - eller kanske snarare, där man slarvat med begreppen såpass mycket såpass länge att det är få av oss som har koll på vad man egentligen borde förvänta sig. Här följer tre exempel.
Wasabi är egentligen en japansk grönsak, Wasabia japonica. Eftersom tillgången av någon anledning är begränsad, och inte i närheten av efterfrågan, så är den mycket dyr redan i Japan, och då den dessutom inte tål transporter så bra så är det ytterst små mängder som kommer till Europa. Här (liksom på de flesta ställen i Japan, kantänka) används istället pepparrot som färgats grön. Denna wasabi är alltså oäkta.
Cider är ett begrepp som varierar. Den på snabbköpet har förvisso inte mycket gemensamt med den på systemet - men det förstår man väl ändå? Men Sverige är inte alls ensamt med att kalla äppel-läsk för cider, det gör man även i USA och Kanada, där man får lov att beställa hard cider för att få det som avses med engelsk cider eller fransk cidre.
Lax har gått som följetong i tidningar, eftersom fiskhandlare envisas med att år efter år kalla allehanda fiskar för lax. Detta är inte bara frågan om snobberi eller lek med ord: de andra sorterna kan mycket väl ha sämre smak och betydligt lägre innehåll av nyttiga fetter, och framför allt är de betydligt billigare - en prisskillnad som inte självklart kommer kunden oavkortat till godo. Det är därför man nu för tiden har vetenskapliga namn på förpackningarna: Salmo salar är lax, punkt. Sen finns det en ymnighet av fantasifulla benämningar som guldlax, silverlax, kungslax, donaulax, pinklax (engelskt uttal?), regnbågslax osv. En av de vanligaste "lax"-varianterna, som definitivt är av sämre kvalitet, är hundlaxen, som av förklarliga skäl kallas något annat i frysdisken; chumlax t.ex., som kanske låter aptitligare om man inte vet vad "chum" är.
* Nej, jag får inte så mycket som en tandpetare för att jag skriver detta. Eftersom boken delvis berör mina områden så kommer jag att införskaffa den, och att döma av skriverierna så bleve jag förvånad om inte åtminstone merparten föll mig i smaken.
P.T. Barnum, "The Shakespeare of Advertising", är ju bland annat känd för att ha lyckats marknadsföra burkar konserverad "vit lax" som han kallade den. Det var på 1800-talet. Vi är visst fortfarande lättlurade.
SvaraRaderaÄr det sant? Ironiskt nog - i så fall - är att lax mycket väl kan vara kritvit. Den rosa färgen utgörs av färgämnet astaxantin, som kommer från alger, räkor m.fl. (Det är förresten samma färg som ger färg åt flamingon.) Odlad lax får sin färg på konstlad väg, inte för att den blir bättre (eller ens sämre) på så sätt, men för att vit lax är praktiskt taget osäljbar.
SvaraRaderaP. T. Barnum är kanske allra mest känd för ett citat: "There is a sucker born every minute." Detta befinner sig dock i faktoid-kvarnen, eftersom jag fått mycket goda indikationer på att det inte alls myntades av honom.
Däremot har han en koppling till ordet "jumbo". Jumbo var en berömd elefant i London, som 1882 såldes till Barnum för att uppvisas över hela kontinenten ända till 1885, då han dödades i en tågolycka.
Det kan även vara värt att nämna, att jag har ruskigt lätt att vid minsta provokation glida in på alla möjliga visste-du-att-igheter. Vilket förresten var en av anledningarna till att jag sparkade igång den här bloggen.
Skulle kanske ha lagt till att det är minst sagt enorm faktoid-varning på allt som rör P.T. Barnum -- en situation skapad både av honom själv och hans omvärld.
SvaraRaderaÄr det inte så att många ton av kött från udda djur såsom känguru, antilop, mula o.s.v. importeras till Sverige varje år - men det är sällan man ser de namnen på menyn.
SvaraRaderaMVH
Hans
Jag ser ingen anledning att tro, att det skulle vara så. I alla fall kan jag inte se något ekonomiskt motiv. I världen finns strax över 40 miljoner åsnor, och 50 – 60 miljoner hästar. Hur många av dom tror du används, för att skapa mulor och mulåsnor? Dessutom lyckas det bara, i en tredjedel av fallen. Så korsningar mellan häst och åsna, lär knappast finnas i överflöd. Antiloper föds inte upp, i någon större skala, eftersom dom inte passar att tämja. På grund av det stora antalet arter, kan det mycket väl ändå finnas gott om dom. Fast jag har svårt att tro att det skulle röra sej, om tonvis med importerat kött. Varför skulle man göra det, om det inte säljs som ”antilop”?
SvaraRaderaAustralien är väldens torraste kontinent. Dessutom är jorden mager, på nästan hela fastlandet. Vissa kängurur är utrotningshotade, men inte dom största arterna. På grund av klimatet och jordmånen, lär antalet vara begränsat ändå. Det skulle verkligen förvåna mej, om dom fanns i miljoner. Skulle landet exportera kött under falskt namn, skulle det snarare vara kaninkött. Det finns över 300 miljoner kaniner, som äter upp maten åt både människor och djur. Därför gillar australier inte kaniner, eller hardjur (”bunnies”) överhuvudtaget.
Det finns mer än två och en halv gånger så många höns, som det finns människor i världen. När det gäller kor och får, finns det över en miljard var. Antalet grisar i världen, är över 900 miljoner, men förmodligen under en miljard. Getter finns i över 800 miljoner. Långt efter kommer vattenbufflarna. Dom bör finnas i mellan 150, och 200 miljoner. Jakar och dromedarer, finns i ett tiotal miljoner var. Dom tvåpuckliga kamelerna, är omkring en och en halv miljon. Övriga stora tamdjur, går att räkna i miljoner per art. Därför ser jag ingen anledning att tro, att viltkött skulle vara billigare. Om det inte handlar om skadedjur, förstås.
För övrigt är alla däggdjur ätliga. Har dom bara slaktats hygieniskt, och sedan tillagats ordentligt, är dom ofarliga att äta. (Det skulle vara risken för prionsjukdomar, då. Fast det är en annan historia.) Enda undantaget är levern, från storas köttätare. Den innehåller så mycket A-vitamin, att man kan bli sjuk om man äter den. Det måste man också tänka på, när man hör sådan här historier.
Det där om enorma mängder åsnekött som importeras till Sverige för att omvandlas till oxfile på mindre nogräknade restauranger är nog värt att undersöka för faktoidjägaren. Jag hörde historien första gången för fem - tio år sedan.
SvaraRaderaMed tanke på det ohyggligt komplicerade och finmaskiga EU-regelverket som vuxit upp om livsmedelshantering i allmänhet, och livsmedelsimport från icke-EU-länder i synnerhet, så borde siffrorna inte vara omöjliga att få tag på.
Hej Sarvi,
SvaraRaderaDu brukar inte hänga här - trevligt att se dig.
Annat kött - jag skulle också vilja ha siffror - tills dess är det hörsägen.
Hörsägen från Skandinavien: Sist jag var i Norge, för en sådär tre år sedan, så gick jag ut kvällen innan mötet och åt på 'Justisen' som sägs vara lite halvkänd. Jag tog en öl och betällde in en 'Justisens biff' med en halvflaska husets röda vin - vinet var gjort på druvor 'fra den Europeiske Union' eller liknande och smakade därefter - 'biffen' var knappt ätbar och garanterat inte nötkött. Vad notan var har jag förträngt. Norge följer EU's regelverk om mat.
MVH
Hans
Ja, "udda kött" låter till att börja med bra likt råttan i pizzan. Några större mängder tror jag inte alls på. Enstaka sändningar? Till mindre nogräknade serveringar? - Tja ptja. Med tanke på risk och besvär skulle det få vara betydligt billigare, har mycket svårt att se trafikdödade antiloper konkurrera med det danska fläsket.
SvaraRaderaGår det att ta en stek och avgöra arten? DNA eller något enklare?
(Ser även att bloggposten vi kommenterar skrevs när jag hade en ljusare bild av M-E Nilsson än jag har nu. Han har flera poänger, men alldeles för mycket kemofobi och allmänt "det var bättre förr"-stuk.)
Jag har kört en Hex:
SvaraRadera---
Bästa Jordbruksverket
Enligt er statistik importerades 2008 'Övrigt kött inkl. vilt' för 225 miljoner kronor till Sverige. Finns det mer detaljerade uppgifter om vilka typer av kött som ingår?
Stort tack för hjälpen.
MVH
Hans
---
MVH
Hans
Efter att ha läst boken själv, ser jag Mats-Erik som en tillsatshatare. Jag håller absolut med Hanne Kjöller (http://www.dn.se/opinion/signerat/ett-manifest-for-den-goda-smaken-1.768434): det är skillnad på tillsatser och tillsatser. Jag använder själv aromat, men bara till hemmagjorda sojaprodukter. Har just ätit en matlåda, med en sådan till lunch. Enligt Wikipedia är det vetenskapligt kontroversiellt, om man kan vara allergisk mot mononatriumglutamat. Uppgifterna om olika husdjurs antal, kommer från Illustrerad Vetenskap nummer 12/2006. Att ta reda på vilket djur en omärkt köttbit kommer ifrån, är nog inte helt lätt. DNA bryts ner lätt, så det är frågan om det finns kvar. Å andra sidan skulle man kunna testa, för artspecifika proteiner. Om man misstänker kött under felaktigt namn, skulle myndigheternas laboratorier kunna göra det. Fast det skulle i så fall kräva formell anmälan, plus prioritering av olika fall. Alla misstankar klarar dom förstås inte av.
SvaraRaderaSom ni förmodligen har märkt, har ännu en köttskandal uppdagats. (I höstas avslöjades det, att fläskfilé från Ungern sålts som oxfilé.) Den här gången är det hästkött, som har sålts som nötkött:
SvaraRaderahttp://www.dn.se/ekonomi/livsmedelsverket-polisanmaler-findus
Av artikeln framgår att det är förbjudet i Sverige, att sälja kött från en art och påstå, att det kommer från en annan art. Det kan vara bra att veta, i samband med rykten om det.
Jag förstår inte varför just antilop skulle säljas under falskt namn. Jag misstänker att namnet "antilopkött" hos presumtiva köpare skulle föra tankarna till rådjur eller hjort i allmänhet, och sådant betingar ju ett högt pris i köksdiskarna.
SvaraRaderaOch vad händer i Sydafrika?
SvaraRaderahttp://www.dn.se/ekonomi/antilopkott-kom-fran-kanguru