En dag som denna, innan vardagens sociala krafter ännu fått alla att inse vad klockan är slagen (och sannolikt mer än en fel-vridare anländer två timmar för tidigt till jobbet), så kan det vara läge att påminna om den långt djupare förvirring som nog så ofta präglat historien, då olika länder haft olika kalendrar.
Jag skall inte gå in på den stundtals mycket röriga period halvseklet före Kristus då den julianska kalendern infördes och fick sätta sig, men två antydningar får räcka: dels att man p.g.a. en missuppfattning lade in skottår vart tredje istället för vart fjärde år, dels att omställnings-året 46 f.Kr., då mycken tidräkningssynd fick gottgöras, fick omfatta hela 445 dagar.
Även om den julianska kalendern var en god bit bättre än vad man tidigare använt, i synnerhet då man inte längre fick lägga in extradagar när det passade överheten, så fanns där ett litet fel som efter tillräckligt många sekler ansamlats till ett besvärande glapp mellan verklighet och kalender. Omsider (1582) antog påven Gregorius XIII en kalender som löste detta problem, och som vi nyttjar än idag. Fast det var inte utan vidare.
1699 bestämdes det (av vem eller vilka? - vet ej) att Sverige skulle gå över till den gregorianska kalendern (kallad "nya stilen", vi är ju för Guds skull protestanter), men gradvis: en dag per år under elva år. Detta visade sig lika angenämnt som att dra av ett plåster långsamt, och bara borttagningen 1700 tillämpades; 1711 beslutade Karl XII om en återgång till den gamla stilen, vilket 1712 innebar att februari förlängdes med två dagar. (Det har alltså funnits svenskar som varit födda den 30 februari.) Det var inte förrän 1753 som den slutgiltiga övergången ägde rum, som trots sin magnitud (vad är högertrafik mot att hoppa över elva dagar?) verkar ha gått märkvärdigt odramatiskt.
Förkortningarna GS och NS förekommer ofta i historiska sammanhang, och utläses alltså Gamla resp. Nya stilen, eller den julianska resp. gregorianska kalendern. Sysslar man med ämnet lär man sig snart att ta hänsyn till denna dateringsproblematik, men den är märkvärdigt okänd för de flesta. Exempelvis dog Gustav II Adolf vid Lützen den 6 november 1632 enligt svenska kalendrar, men den 16 november enligt kontinentens gregorianska. Oktoberrevolutionen i Ryssland 1917, där man körde julianskt i det längsta, ägde enligt deras egna kalendrar rum i november. Med många fler exempel.
För att ytterligare komplicera situationen: i astronomiska sammanhang (utom dem som har direkt med jordens rotation kring solen att göra, förstås) menar man med "år" i regel det julianska genomsnittsåret på 365.25 dygn, inte det gregorianska på 365.2425 dygn. Ett ljusår är till exempel den sträcka ljuset färdas på exakt 365.25 dygn. I regel.
SvaraRaderaAppråpå kommentaren ovan så kom jag att tänka på Phil Plaits inlägg på Bad Astronomy från föregående nyår angående tidräkningskrångel.
SvaraRaderaLjusåret: Nämnde 365,25 i inlägget om ljusår, fast inte att det var det julianska. Fast texten blev lång ändå.
SvaraRaderaBad Astronomy: Bra artikel. Jag kan inte ens läsa om sommartid utan att känna galenskapen närma sig, det är väldigt skönt att det finns folk som tar hand om det hela. Som till exempel IERS Rapid Service/Prediction Center
for Earth Orientation Parameters, där en av arbetsuppgifterna är att hålla reda på när det är dags att utöka året med en skott-sekund.
En enkel regel för att vrida klockan åt rätt håll är att tänka på vad man gör med ute-möblerna. På våren tar man fram dem, och på hösten ska de tillbaka in. Vår - fram, höst - tillbaka.
SvaraRaderaAtt tänka på grillen funkar också. Föutsatt att man inte glömmer den ute, förstås. (skratt)
SvaraRadera