En rysk mobilisering

På tal om ryska mobiliseringar: För lite drygt 108 år sedan inleddes en sådan. Eller vad det nu var … Hur som helst blev konsekvenserna betydligt större än de som dagens ryska mobilisering rimligtvis, förhoppningsvis, skulle kunna få.

25 JULI    LÖRDAG

Under dagen utfärdar tsaren ett påbud, ukas på ryska, som gör det möjligt att inleda en mobilisering. Det är alltså ingen faktisk mobilisering, en sådan väntar man med tills fienden, i detta fallet Österrike-Ungern, verkligen angriper. Just nu handlar det bara om att förbereda krigsmakt och samhälle på möjligheten av en allmän mobilisering. Denna förberedelse för en eventuell mobilisering gäller heller inte hela krigsmakten utan bara militärområdena Kiev, Odessa, Moskva och Kazan.

[…]

Ukasen avser inte en allmän eller ens en partiell [partiell var den ju!] mobilisering, bara förberedelser ifall en sådan blir aktuell senare. Generalstaberna beordrar därför, helt enligt sina planer, en förmobilisering. Det är en förberedande mjukstart som man utvecklat för att kompensera för den inneboende tröghet den ryska mobiliseringen lider särskilt svårt av. Det är ingen riktig mobilisering eftersom den inte kallas så.

Natten till den 26 juli inleder Ryssland sin förmobilisering. Permissioner upphävs och manövrar ställs in. Soldater samlas i sina garnisoner, marscherar i samlade led till järnvägsstationer och fyller vagn efter vagn. Man varken kan eller försöker hålla allt detta hemligt. Ryssar och utlänningar, militära experter, journalister och vanligt folk ser vad som händer. De vet inte att det är en "förmobilisering"; vad de ser är en vanlig mobilisering. Det är en sådan som rapporteras till omvärlden, och det är om en sådan man kan läsa i tidningarna. Att kalla det något annat var bara en lek med ord. Den ryska ledningen har lurat sig själv.

- Peter Olausson: 1914 (Forum 2014), s 124–128 - där "dagboken" tryckts i skrivmaskinsstil, därav typsnittet