Ädelrenar och kameltranor

När Sverige skulle reformeras var ju Finland Sverige. Så utöver allt annat fick österlandet förses med den heliga skrift på dess folkspråk. Översättningen utfördes av en Mikael Agricola, "bond-Mickel". Han gav ut de första tryckta finska böckerna överhuvud taget. Det är språkhistoriskt intressant av flera anledningar. Eftersom hans idéer om hur finska språket skulle skrivas därmed fick ett genomslag som ingen annan kunde tävla med. Folk som detaljgranskat hans texter har funderat på var han kan ha lärt sig språket (han kom från svenskbygd). I Se Wsi Testamenti, Nya Testamentet på finska, är Åbo-dialekten tydlig vilket han också redogör för i det ena förordet (det andra går in på teologin).

Agricola förklarar också hur han fått konstruera en rad ord för företeelser som inte haft några vedertagna beteckningar på finska. Två exempel är särskilt spridda.

lejon: jalopeura, "ädelren"; ett intressant förslag på hur Agricola tänkte här är om stjärnbilden Lejonet kanske kallades Renen i Finland.

struts: kamelikurki, "kameltrana"; tydligen var direktlånet kamel etablerat.

Redan i 1642 års bibelöversättning hade ädelrenen ersatts med leijona, lånat via svenskan. Idag används båda orden, även om leijonet är klart vanligare.


Wikipedia (eng.): Se Wsi Testamenti
Nanna Stenberg-Gustafsson och Sixten Björkstrand: Mikael Agricola skrev ner det finska språket, Vetamix, Svenska Yle 6 april 2016