Hangarfartyget som inte är det (typ)

Amiral Kuznetsov är ett ovanligt intressant örlogsfartyg. Hon blev känd för världen när hon hösten 2016 tog sig via Engelska kanalen och Gibraltar för att ankra utanför Syrien. Hennes rökplym minner om den tid då havets koleldade jättar avslöjades på långt håll, inte med hjälp av radar utan på grund av deras avgaser. Likt många andra fartyg har hon haft flera namn: Riga, Tbilisi och vid sjösättningen faktiskt Leonid Brezjnev vilket minner om hennes sovjetiska förflutna. Idag är hon Rysslands enda hangarfartyg ... Eller?

I Montreaux, Schweiz, undertecknades den 20 juli 1936 en i hast hoptotad konvention som gav Turkiet kontrollen över Bosporen och Dardanellerna, säger den smala vattenväg ("mer likt en fem-knops-flod än ett sund") som förbinder Svarta havet med Medelhavet. Enligt fördragets artikel 11 får länder runt Svarta havet (läs Sovjetunionen) ta igenom hur stora capital ships (större örlogsfartyg) som helst ... Med några undantag; bland annat får hangarfartyg inte passera alls. Dessa nämns visserligen inte i huvudtexten utan enbart i ett tillägg, Annex II.

The omission of aircraft carriers from the special dispensations of article 11 may have been an unintentional inconsistency, since Annex II was not crafted especially for the Montreaux Convention at all, but merely taken over verbatim from another treaty. Further, Annex II is obsolete; it does not deal with modern weapons such as missiles or with all categories of warships now afloat. It has been left to Turkey to interpret the Montreaux Convention when its provisions are inadequate or unclear.

- David V. Miller och Jonathan T. Hine, Jr., Soviet Carriers in the Turkish Straits (1990)

Det är enbart därför som Sovjet/Ryssland i officiella sammanhang inte kallar Kuznetsov hangarfartyg utan "tung flygplansbärande kryssare", тяжёлый авианесущий крейсер.

I januari lämnade hon sin syriska tjänst. Sedan ett par veckor är hon tillbaka i Severomorsk på Kolahalvön.