Barnet, hunden och pennan

En familj hade ett barn och en hund som trivdes utmärkt med varandra. Men så en dag bet hunden barnet, svårt och helt oväntat. Naturligtvis avlivades hunden. Sedan visade det sig att den hade en penna djupt intryckt i örat ...

Historien brukar återges med fler detaljer – hundens ålder och ras, barnets ålder och kön, om hunden obducerades eller inte – men det ovan är dess kärna.

Det finns mycket som talar för att det är en skröna. De varierande detaljerna, sens moralen (lita inte på det första intrycket!), att den är så tacksam att återge, att man aldrig glömmer den när man väl hört den ... När jag började gräva i historien så utgick jag också ifrån att den var osann.

Omsider hittade jag den återgiven i boken Your dog & your baby: a practical guide (A1Dog Publishing 2003, första uppl. 1990), sid 52. En kontroll med författaren gav följande svar:

I used to offer pet bereavement counselling and the mother in question was one of my clients. After the dog had been put down, she asked the vet to be allowed to sit with it  for a while, stroked it, touched something hard, and there was the pencil stub.
She was terribly upset, terribly. Her doctor had nothing to offer but tranquilizers and a local counsellor refused to see her because it was "only about a dog".

Jag fick även facit på de detaljer som klintbergat sig iväg från ursprunget:

The "real dog" was a King Charles Cavalier spaniel, castrated male, 7 years old. Rescued if I recall correctly but it's a long time ago. The child was a girl, around three years old. The details of the injury and the amount of stitches were correct, as was the progression of events from the attack, to having the dog put down, to discovering the pencil stub. As is required, details of the case story were changed to protect the identity of my client (this usually involves switching/changing names, ages, genders, and certain identifying details such as the breed of the dog and who found the pencil stub in this case).

Turned out the girl had been trying to "clean the dog's ears" which she had observed her mother doing on numerous occasions.

- Mail från Silvia Hartmann

Det finns många exempel på vandringssägner som bygger på verkliga historier som justerats i omgångar. Ofta har detta gjorts i så hög grad att berättelsen blivit fundamentalt annorlunda. Detta var ett undantag; historien som den återgetts otaliga gånger var sann.