Torsdagen i Almedalen inleddes på biblioteket. Där pratade Marika Hedin från Gustavianum om vad museerna ska göra med alla dessa skallar, skelett och mumier som antingen krävs "tillbaka" av olika orsaker, eller som åtminstone förtjänar att inte behandlas som vilka inventarier som helst. Arrangören var f.ö. Uppsala universitet, varför det var ett lokalt arrangemang; Gotlands högskola gick samman med UU 2013.
En rolig och udda upplevelse var att träffa folk som jag kände igen från bokmässan, i allehanda sammanhang. Evenemangen är inte så olika varann ändå... En sådan var Tore Gannholm, historiker och lokalpatriot som hade väldigt mycket att berätta om Gotland och Visby.
Dagens VoF-arrangemang var en dragning med Jack Verner som berättade om Viralgranskarnas verksamhet.
En kortare session om hur ideella organisationer kan arbeta med digitalisering blev det sista seminariet för denna min första Almedal.
Därefter avlyssnades Fridolins tal. Ett tag verkade det som om han bara skulle prata om skolan, och då nämnde han en detalj som jag hakade upp mig på: Att staten började satsa ordentligt på skolan för att få folk att stanna istället för att emigrera. Folkskolan infördes 1842 efter många års lobbande, långt innan emigrationen tagit fart. Jag vet inte om någon av de många förstärkningarna därefter motiverades med utvandrandet.
Sedan var det, i princip, slut, för min och VoF:s del liksom för många andras. Politikerveckan äger egentligen rum från söndag till söndag, men i början och slutet är det långt mycket glesare än under de intensivaste dagarna mitt i veckan.
Hur ska det sammanfattas? Almedalen är ett mycket speciellt arrangemang som svårligen låter sig jämföras med något annat. Det är inte bara en firmafest för politiker, här samlas väldigt många från vitt skilda fält (och verkligen inte bara stockholmare, även om de onekligen är bra många). På grund av fokuseringen har det som en gång började som ett sätt att utnyttja nyhetstorkan blivit det motsatta: Politikerveckan är den svåraste tiden på året för att få gehör för utspel och debattinlägg. Men har man minsta intresse i tyckarbranschen så är det nog en oöverträffad mötesplats, inte minst med tanke på placeringen.
Varför skriver du ”tillbaka” inom citattecken? Vad jag förstått handlar det om döda, som fallit offer för gravskändning. (Det handlar alltså inte, om moderna arkeologiska utgrävningar.) Respektive folkgrupp kräver nu, att stulna döda återbegravs.
SvaraRaderaDet borde vara följande utredning Fridolin syftar på:
SvaraRaderahttps://sv.wikipedia.org/wiki/Emigrationsutredningen
"Staten övertog successivt finansieringen av folkskolorna under de första årtiondena på 1900-talet"
SvaraRaderahttps://sv.wikipedia.org/wiki/Utbildning_i_Sverige
Tack för tips om Fridolins uttalande.
SvaraRaderaNär "respektive folkgrupp" kräver "tillbaka" "sina" döda, så kan man fråga sig om de döda alls tillhörde folkgruppen ifråga, och vilka krav de i så fall kan ställa. Som när tre olika indianstammar krävde samma skelett, eller när varje benbit norr om Dalälven sägs vara samisk, eller historien om Ukoks prinsessa som krävs "tillbaka" av folk som invandrade långt efter att hennes eget folk försvann.
http://faktoider.blogspot.se/2015/02/den-tatuerade-prinsessan.html
Att det finns tvivelaktiga fall innebär inte, att alla skulle vara tvivelaktiga. Har du någon aning om hur stor andel, som är sådanna tvivelaktiga fall?
SvaraRaderaEftersom jag inte ens vet hur "tvivelaktig" skulle definieras, så nej. Vad skulle folk idag ha för rätt till ett skelett från en anfader som gick under med Vasa? Och varför? Skulle mina efterlevande och/eller släktingars efterlevande om 300, 3000 eller 30 000 år ha större rätt till mina ev kvarlevor än forskningen? Varför i helskotta då?
SvaraRaderaDå önskar jag att jag kunde spöka för de förstnämnda och be dem att dra åt skogen.
När jag skrev ”gravskänding” tänkte jag främst på, vad diverse etnocentriker gjort. Under kolonialismen fanns det västerlänningar, som grävde upp gravar på begravningsplatser, som då fortfarande användes. Man gjorde det utan att bry sej om, att fråga någon om lov. Ofta försökte man till och med dölja det, för en berättigat upprörd lokalbefolkning. Skeletten kunde vara allt från några år, till flera generationer gamla. Jag vet inte om man ens brydde sej om, hur gamla dom var. Det enda man ville ha var skelett, från områdets urbefolkning. Dom blev sedan studieobjekt, åt sofistikerade rasister. Att nästan varje drag var ärftligt, tycks dom ha tagit för givet.
SvaraRaderaDet här kan kontrasterats med utgrävningar, som moderna arkeologer gör. Allting görs helt öppet, efter att ha sökt och fått tillstånd. Hur skeletten låg, och vad som hittades runt omkring, dokumenteras noggrant. Detsamma gäller datering, så gott som det kan avgöras. Det som främst anses intressant, är dom dödas ålder, kön och hälsa. Allting sätts i ett kulturellt sammanhang, som ofta är en nu utdöd kultur. Det kan också vara en kultur, som utvecklats till många olika. I båda fallen kan ingen göra anspråk, på skeletten i fråga.
Du får ursäkta att jag skriver så långt. Jag kände att jag behövde förklara, förvärvandet av alla gamla skelett, inte har varit jämförbart. Naturligtvis finns det ingen skarp gräns, mellan dom olika kategorierna. Men vi måste fråga oss i varje enskilt fall, om förvärvandet var etiskt försvarbart. Det förutsätter att det finns information, om hur man har fått tag på dom. Om skelettet kom från en nu levande kultur, kan återlämning vara aktuellt.
Det var det som diskuterades.
SvaraRadera