2011-12-30

De röda kejsarna

Varje nordkoreansk fackbok inleds med ett citat av Kim Il Sung, för att understryka hans expertis på varje område. Propagandans hävdande av Kim Jong Ils excellens inom såväl sport som mode är vida känd runtom i världen. Medeltidens koreanska kejsare skulle känna igen sig i den nordkoreanska kulten kring ledardynastin.

- Historiskt arv grund för kult av diktator, SvD 28 december 2011

Sista tiden har man uppmärksammat den käre ledarens liv, verk och död; när han slog en hel klase hole-in-one på sitt livs första golfrunda [källa: New York Times 19 oktober 1994], hur såväl mänsklighet som djur och själva naturen sörjer hans död, osv.

Inte för att det är något nytt. Visste ni att hans födelse hälsades av en dubbel regnbåge? Och en ny stjärna. Grejer. Dessutom föddes han, enligt uppgift, på berget Baekdu vid den nordkoreansk-kinesiska gränsen. Det är helt i samklang med den halvt eller helt religiösa synen på de kommunistiska kejsarna, då berget sedan mycket långt tillbaka varit heligt hos folk runtomkring.

Även pappa Kim Il Sung hälsades, enligt uppgifter, med dubbla regnbågar, exalterad fauna m.m. vid sin födsel, och givetvis sörjde såväl djur- som växt- och mineralriket hans död.

Nog har diktatorer varit föremål för överspänt hyllande även på närmare håll, men det förgudligande som vi ser i Nordkorea är historiskt sett en sorts rest av en riktigt gammal tradition. Jämför den gule kejsaren som kanske bygger på en faktisk människa, kanske inte, men som även i det förra fallet skulle ligga i samma klass som dynastin Kim.

De flesta människor i USA har svårt att förstå det koreanska folkets sorg och västerländska medier valde att till stora delar förlöjliga sorgen. Det är trots allt otänkbart att föreställa sig att döden av någon amerikansk president eller annan ledare skulle frambringa en enhällig sorg från det amerikanska folket. Trots detta kan även de hårdaste kritikerna inte förneka uppriktigheten i det koreanska folkets tårar, både i DFRK och utomlands, inför Kim Jong Ils bortgång.

- Svensk-koreanska föreningen återger en artikel (här) publicerad på www.fightbacknews.org (här)

Det som i ett historiskt perspektiv sticker ut är att de gamla traditionerna bildat en otippad syntes med en politisk strömning av betydligt yngre datum. I Karl Marx arbeten letar man trots allt förgäves efter tecken som skulle kunna leda fram till vansinnigheter som den evige presidenten, svensk-koreanska föreningen med mera.

Det är sådant som gör Nordkorea till världens kanske mest intressanta land just nu. Jag skulle gärna ta en titt, ifall jag fick.


Uppdaterat - en missuppfattning korrigeras av sanningens källa:

Den högsta makten går inte i arv, utan ledarna utses efter sin allmänna kompetens och lämplighet av de politiska instanserna, ytterst av den folkvalda Högsta Folkförsamlingen. Att Kim Jong Il ansågs mest lämplig som efterträdare till sin far, president Kim Il Sung är inte märkligt eftersom han hela sitt liv vuxit upp i den politiska kampen, i nära samverkan med sin far, och haft olika politiska uppdrag som han anses ha skött på ett föredömligt sätt. Att far och son efterträder varandra på ledande politiska befattningar är inget unikt för Nordkorea, det förekommer i många länder. Se på USA till exempel, där George W Bush blivit president liksom sin far. Också i den svenska regeringen finns ministrar som följer i sina föräldrars spår.

- Svensk-koreanska föreningen: Frågor och svar

6 kommentarer:

  1. En gång råkade jag höra en italienare på teve, som ordnat fyrverkeriföreställning år Kim Jong Il. Kan råkade kalla honom för "kejsare", "imperatore" på italienska, vilket alltså inte var helt fel.

    SvaraRadera
  2. Jag har aldrig trott på det där i alla fall. Det mesta som sagts och skrivits om honom, är bara propagandamyter. Detsamma gäller hans pappa. Jag antar att det bara är en tidsfråga, innan liknande påståenden dyker upp, om hans son Kim Jong Un. Nordkorea är vad som idag skulle kallas, för en familjediktatur. Det är den nutida motsvarigheten, till det som en gång kallades ”kunglig republik”.

    SvaraRadera
  3. Källan var en viss Park Young Man, nordkoreanskt golfproffs (enl. uppg.) på den enda öppna golfbanan i landet. Återgiven i NYT 1994-10-19. Det verkar inte ha varit frågan om någon officiell kommuniké, men är alltså inte någon myt. Eller vad man ska kalla sådant.

    SvaraRadera
  4. Rolig läsning ämnet är Magnus Bertås och Fredrik Ekmans "Alla monster måste dö", ett surrealistiskt resereportage från en gruppresa i Nordkorea 2008. Fredrik Sjöberg (som producerar en hel del läsvärt själv) recenserar: http://www.svd.se/kultur/litteratur/osannolik-sallskapsresa_5953687.svd

    SvaraRadera
  5. Jag förnekar inte att Kim Jong Il, kan ha varit en bra golkspelare. Frågan är snarare hur pass skicklig, som det är rimligt att tro att han var. Någon påstod en gång, att han slog 18 hole-in-one, första gången han höll i en golfklubba. Det faller på sin egen orimlighet.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.