Går man igenom alla de ämnen som avhandlas i insändare, kolumner, bloggar m.m. så faller de i två delar: De som skribenten begriper sig på, och de som skribenten inte begriper sig på.
Supersträngar, hållfasthetslära och indoeuropeiska ljudlagar tillhör de förra. Sådant går man som regel inte in på utan kunskaper, åtminstone tillräckligt mycket för att veta att det man skriver är någorlunda sant.
Exempel på ämnen av den senare sorten: Svenska språkets utveckling, könsroller, "typiskt svenskt", politikers moraliska motiv, kändisar. I dessa ämnen kan man, av någon anledning, formulera åsikter utan att ha den blekaste aning om vad man påstår.
Dagens skola är just ett sådant ämne. På något sätt vet folk, oavsett om de gick ur grundskolan för fem eller femtio år sedan, exakt hur det går till idag. Hur bär de sig åt?
Det allra mesta som påstås är rätt konturlöst ("flum!"), men jag såg för ett tag sedan ett verifierbartpåstående: att begreppet ordklasser inte lärs ut i grundskolan. (Huruvida en godtycklig elev även lär sig det som lärs ut är, naturligtvis, en annan fråga.) Vid tillfälle skall jag leta reda på läroböcker i svenska som används på en grundskola i Sverige idag och se om där inte står rätt mycket om åtminstone substantiv, adjektiv och verb.
Ordklasser, det fick jag i alla fall lära mig, hur var det nu; Substantiv var ord som man kunde sätta "-jäveln" eller "-fan" efter, adjektiv var ord som man kunde sätta "skit-" före, och verb var ord som man kunde sätta "utav bara helvete" efter.
SvaraRaderaMVH
Hans
Jag tar studenten nu i år, och kan inte säga att jag var helt säker på vad ordklasser var för något innan jag läste det nyss. Substantiv, verb och så vidare hade jag däremot koll på. Jag har på gymnasienivå läst svenska A och B, men det här skulle väl ha tagits upp på grundskolan antar jag, så det är antagligen irrelevant.
SvaraRaderaJag minns ordklassundervisning från högstadiet, dvs. nångång kring år 2000.
SvaraRaderaMen i ljuset av kommentaren ovan: Det kan vara så enkelt att man struntar i att kalla det för "nu ska vi lära oss ordklasser" och istället bara lär dom ordklasserna (som givetvis är fler än de tre nämnda).
Såna små förändringar kan lätt få orimliga följder i pöbeldebatten. Så att säga.
Jag kan själv konstatera att en lågstadieklass jag frekventerar har definitioner på substantiv, adjektiv och verb uppsatta på väggen rentag, med de grammatiska namnen utsatta. Inte de med "-jävel" etc., tyvärr, men ändå. :-)
SvaraRaderaSjälv gick jag i grundskolan 1989 – 99. Därefter fyra år på gymnasiet, och två år på folkhögskola. Under dom 15 åren, vet jag inte hur många gånger jag presenterats för ordklasser, som om det var något helt nytt! Jag har tappat räkningen helt enkelt. Det ska absolut inte ses som något normalt. Snarare var det ett resultat av all okvalificerade lärare, som jag råkade ut för. Dom tog aldrig reda på, vad jag och mina klasskamrater kunde. I stället utgick dom från att vi inte kunde en massa saker. Ofta var det saker vi redan kunnat i åratal! (suck)
SvaraRaderaNu var det ju några år sedan jag gick i skolan. Men jag har svårt att tro, att undervisningen om ordklasser upphört helt. Min två år yngre bror går på Lärarhögskolan: kanske skulle jag kunna fråga honom.
Över huvud taget så är väl skolverksamhet i allmänhet och undervisning i synnerhet ett av dom områden som lekmän oftast har en väldigt stark åsikt kring hur den ska bedrivas. Har väl med att göra att alla någon gång genomgått grundskolan kan tänka.
SvaraRaderaDet här är visserligen inte huvudämne för bloggposten, men jag vill påpeka det ändå. Supersträngar är ett dåligt expempel på ämne. Teorierna om supersträngar (det finns flera stycken) är förvetenskapliga. Det finns inga bevis för, och inga bevis emot. Med den mätutrustning vi har idag, går det inte att få fram några.
SvaraRadera