2016-08-31

Fejkad tv-tablå

En otippad meme? Någon ville visa hur hopplös svensk DDR-tv var på 1970-talet. Istället för att använda en faktisk tablå – måhända var dessa lite för roliga, så att säga – så tog man sig besväret att sätta ihop en tv-tablå från 1970-talet så som många föreställer sig 1970-tals-tv: Så förnumstig och tråkig som tänkas kan.

Men ämnet var felvalt, kan man säga, för att i längden sprida desinformation. Det finns tv-nördar som Kalle Lind och Kjell Häglund som direkt blir misstänksamma när de exempelvis ser Åke Whilneys klassiska Fönster mot TV-världen i fel kanal (det gick i TV 2, inte TV 1). Eller för den delen Språka på serbokratiska; ett stavfel som väcker en misstanke om att memen var gjord för att upptäckas.
Men det problematiska med detta är inte alla fel, utan själva nidbilden av SVT:s 1970-tal, som förstärks för varje gång någon hånar polska dockfilmer, »Vi ar sattans pipel« och Staffan Westerberg lite skönt fritt ur minnet (eller allt oftare inte ens ur eget minne utan som återberättad mytpåbyggnad).
- Kjell Häglund: TVdags granskar tv-tablå-memet, TVdags 31 augusti 2016

2016-08-30

Big Pharma på riktigt

Den stora amerikanska affärstidningen Fortune tog upp ett ambitiöst program för att få folk att lämna tillbaka oanvända läkemedel under ordnade former:
As part of the National Prescription Drug Take-Back Day, the [Drug Enforcement Agency], along with state and local agencies and pharmacies, set up some 10,000 collection sites around country. Consumers will be reminded of the environmental dangers of dumping drugs in the toilet or trash — or leaving them in medicine cabinets where anyone could access them with potentially tragic consequences.
Lovvärt och bra på alla sätt, fast det blev lite besvärligare när man blev oense om vart räkningen skulle skickas. Och så dyker en detalj upp som torde få en och annan läsare av denna blogg att höja på ögonbrynen:
It sounds like a non-controversial program, but as the opioid epidemic has ballooned, a movement is growing to go beyond voluntary programs like this and mandate Big Pharma to fund disposal programs.
- Sy Mukherjee: Big Pharma Under Pressure to Pay For Drug Take-Back Programs, Fortune 30 april 2016

Vad var det där? Big Pharma är ju nog så etablerat som den stora, mäktiga, förmögna och ondskefulla läkemedelsindustrin och dess vapendragare, känd från otaliga konspirationsteorier ... Men vad far i en pålitlig publikation när den använder begreppet i ett seriöst sammanhang?

Svaret är att det dels används i konspirations-sfären med ovan angivna betydelse, dels som neutral, o-ironisk och icke-pejorativ beteckning på de dominerande företagen i den medicinska sektorn. Gissningsvis är överlappningen tämligen liten mellan de som använder beteckningen på det ena respektive andra sättet, varför det egentligen rätt märkliga språkbruket nog kan fortsätta ett bra tag framöver.

Tipstack till Christine @tankeexperiment på Skepchick.se och bloggen Gensvar.

2016-08-29

Lördagsfråga 427: Grekiska gudomligheter

  1. Ur en reklamfilm (eller vad man kallar det) för Perseus, en modern och avancerad missil som håller på att utvecklas.
  2. Den numer nedlagda klädkedjan Athena fick till flera reklambilder som gjorde stort intryck. Som L'Enfant ovan, eller tennisflickan.
  3. Världens mest kända scarves kommer från Hermès.
  4. Apollo. Så klart. Här nr 13 i väntan på start.
Det gänget satte AH en hel minut före Christian. Han påpekade även att Perseus, Athena, Hermes och Apollo har samme far, den i sammanhanget pålitlige (för att vitsa till det) Zeus.

2016-08-28

Chembows!

Jag inte vet om fenomenet heter något särskilt på svenska; kanske "regnbågshalo"? Eller "eldregnbåge" efter en populär engelsk beteckning, trots att det varken har med eld eller regnbågar att göra. Den meteorologiska men tråkiga beteckningen är circumhorizontal arc. Det rör sig hur som helst om en sorts halo-fenomen som inträffar när ljus bryts i iskristaller i höga moln.

Bilden används också för att illustrera det påstådda fenomenet chembows: "regnbågar" som enbart bildas av så kallde chemtrails. Det onaturliga giftiga chemtrails-molnet i mitten bildar färger och bevisar därmed att det är annorlunda än de naturliga snälla vita molnen som inte bildar färger.

Faktoider-bloggen: Chemtrails!, Varför chemtrails är pseudo m.fl.

2016-08-26

Förbjuden arkeologi: Londonhammaren

En intressant genre i faktoida forteanska sammanhang utgörs av vad som ibland kallas anomalous artefacts, "anomali-artefakter" eller OOParts, out of place artefacts: Grejor som befinner sig i "fel sammanhang", för att försöka sammanfatta. Ni har säkert sett eller åtminstone hört talas om mänskliga fotavtryck i fossila avlagringar oerhört mycket äldre än vilken Homo som helst, det urgamla kraniet från ett djur med vad som ser ut att vara ett högst anakronistiskt kulhål, med mera.

Här har vi ännu ett klassiskt exempel: Hammaren från London. Inte Storbritanniens huvudstad men den synnerligen obetydliga hålan London, Texas (vars grundare hade betydligt större planer än så, men det är en annan historia). Utanför London hittade man sommaren 1936 (enligt de tre trovärdiga källor som listas nedan, 1934 på andra ställen) föremålet på bilden: En hammare delvis insluten i sten. Hur ska man förklara detta?

I fantasifulla kretsar tror man sig givetvis ha ett spännande svar: Hammaren är flera miljoner år gammal, ett spår efter en förhistorisk avancerad civilisation som utplånats nästan, men bara nästan, spårlöst.
The rock surrounding the hammer is said to be more than 100 million years old, suggesting the hammer was made well before humans who could have made such an object are thought to have existed.
- Out of Place in Time: Was This Hammer Made 100 Million Years Ago? [spoiler: nej], Epoch Times (Falun Gong-sektens tidning) 3 april 2014

(Mike Weaver på Skeptiod konstaterar att ET-artikeln ändå inte är alltför illa, särskilt jämfört med vad andra har skrivit om hammaren. Intressant att notera är att artikelns URL frågar sig om hammaren är hela 140 miljoner år.)

Att leta efter sådana spår är en central del av vad som i samma kretsar kallas "förbjuden arkeologi", förbjuden emedan den sägs uppmärksamma "sanningar" som den etablerade arkeologin, eller etablissemanget i allmänhet, inte vill höra talas om ...

Kreationister, åtminstone den gren som förespråkar en sisådär 6000 år gammal jord och som därför kallas ungjordskreationister, använder hammaren och andra påstådda "fossila anomalier" på omvänt sätt: Ifall hammaren nu inte kommer från kritaperioden utan från 1800-talet (som den verktygshistoriska dateringen gör gällande), innebär inte det att alla fossiler kan vara mycket, mycket yngre än vad paleontologerna påstår?

På vilket geologer svarar att sten inte nödvändigtvis behöver ta miljoner år på sig för att bildas. Där det rinner vatten mättat med mineraler kan avsättningstakten vara mycket hög, relativt sett.
An average growth rate is 0.13 mm (0.0051 inches) a year. The quickest growing stalactites are those formed by fast-flowing water rich in calcium carbonate and carbon dioxide, these can grow at 3 mm (0.12 inches) per year.
- Wikipedia: Stalactite

Fenomement demonstreras ovanligt fint i en grotta vid Knaresborough, North Yorkshire. Den förknippas för övrigt med den högst intressanta, om än förmodligen påhittade, person jag skrev om i Faktoider: Mother Shipton - Ur-häxa och hittepå-profet.

Wikipedia: London Hammer
RationalWiki: London Hammer
BadArchaeology: The London Artifact (Texas)

2016-08-25

Diska av notan

Vad händer om man inte kan betala restaurangnotan? Det vet ju alla ...
Tittar du aldrig på TV? Du får diska enorma mängder tallrikar ... dom har inte diskmaskiner på restauranger.
- Flashback

... Men hur började denna kliché? Har näringsställen någonsin någonstans haft som regel att gäster som inte kan betala för sig får beta av ett berg av disk? Gärna vaktad av en stadig kock, med hotfull uppsyn och köttyxan framme? (Hur diskfrågan löses när alla gäster kan betala för sig framgår inte.)

En som frågade runt hittade en enda kökschef som funderade på att sätta sådana gäster på de grövsta och slabbigaste jobben, som att göra rent i soptunnor, inuti ugnar och slikt. Fast varken sådant eller ens vanlig disk lär komma ifråga, av bland annat följande skäl:
  • Att ta in ny oskolad (och måhända inte helt nykter) personal i ett modernt storkök är en dum idé i sig
  • Fack och försäkringsbolag torde ha synpunkter
  • Högeffektiva diskmaskiner finns
Motsvarande torde gälla i Sverige. Liksom de lösningar som faktiskt tillämpas.
All of the other chefs we spoke with essentially said the same thing: Customers not being able to pay for their meal, usually due to a credit card being declined, happens more often than you might think. Most owners and managers are willing to give the benefit of the doubt and work out a mutually agreeable solution. Most of the time the customer will give the restaurant some sort of collateral, like a cell phone or watch, until they’re able to come back and settle the bill.
- Dan Myers: Can You Actually Wash Dishes at a Restaurant If You Can't Pay?, The Daily Meal 6 augusti 2015

Slagningar ger ett par exempel på lokaler som satt disk-alternativet i system, som en del av sin affärsidé. Men det är ju en helt annan sak.

TV Tropes: Wash Off the Debt

2016-08-24

Inte sagt av Niels Bohr

Niels Bohr (1885-1962) är en av de jättar på vars axlar den moderna fysiken vilar*. Han har också blivit en pålitlig citatmagnet att ta till när man tycker att Einstein är för uttjatad och Feynman m.fl. lite för avancerade.

Här är en som försökt att hitta klatschiga soundbites hos Bohr:
En gång försökte jag lära ut lite kvantmekanik för en klass med juriststudenter, filosofer och konsthistoriker. När jag gjorde reklam för kursen satte jag ihop de mest iögonenfallande citaten jag kunde hitta från de största auktoriteterna på fältet. Heisenberg var en guldgruva: "Tanken på en objektiv verklighet med elementarpartiklar har sålunda gått upp i rök ..."; "tanken på en objektivt verklig värld vars minsta partiklar verkligen finns, på samma sätt som stenar och träd finns, oberoende av huruvida vi observerar dem eller inte [...] är omöjlig". Feynman bidrog också: "Jag vill påstå att ingen förstår kvantmekanik." Men jag misslyckades med att hitta någonting jämförbart i Bohrs texter. Andra tillskrev honom spektakulära uttalanden, men när han själv skrev verkar han med flit ha undvikit att antyda någonting dramatiskt. Du står inte i en föreläsningssal och avfyrar citat som "Kvantfenomenens odelbarhet resulterar i omständigheten att varje definierbar underavdelning skulle kräva en förändring av det experimentella arrangemanget för varje nytt individuellt fenomen" eller "komplementaritetens vidare ram uttrycker direkt vår position beträffande beskrivningen av de fundamentala egenskaper hos materien som förutsätts i klassiska fysiska beskrivningar men är utanför dess fält"**.
Jag var därför på jakt efter guldklimpar när jag satte mig att recensera dessa tre volymer: en återutgivning av Bohrs samlade essäer om kvantteorins revolutionära epistemologi och om implikationerna för andra vetenskapliga och icke-vetenskapliga fält (originalen gavs först ut 1934, 1958 och 1963). Men den mest radikala formuleringen jag kunde hitta i dem var detta: "... Fysik ska inte ses så mycket som studiet av något givet a priori, utan snarare utvecklandet av metoder för att få struktur och översiktlighet av människors upplevelser". Inga guldklimpar för icke-forskare.
- N. David Mermin, fysiker på Cornell University***

Den fina forskningen finns på pålitliga Wikiquote. Här följer några påstådda Bohr-citat som utreds där och annorstädes.
Den som inte blir chockerad av kvantfysiken har inte förstått den
Tillskrivs Bohr högt och lågt i en rad varianter. Ännu verkar ingen ha lyckats hitta det hos Bohr, vare sig i ursprunglig eller ens citerad form.
Det är svårt att sia, särskilt om framtiden
För att citera mig själv: "Ett spritt citat som tillskrivits ett antal förmågor, varav ingen är den som ursprungligen myntade det." Omsorgsfulla Quote Investigator kommer fram till att citatet nog myntades på danska, men av en anonym förmåga; säkerligen inte den väldokumenterade Bohr, som tillskrevs det första gången flera år efter sin död.
Sluta tala om för Gud vad han ska göra
Den berömda (äkta) utsagan från Einstein, om att Gud inte spelar tärning (= kritik av kvantmekaniken som inte bara skenbart utan fundamentalt osäker), fick ett lika berömt svar ... Sägs det.
Naturligtvis inte ... Men jag har hört att det fungerar även om man inte tror på det.
En rolig och mysig anekdot berättar om besökaren hemma hos Bohr som noterade en upphängd hästsko; trodde verkligen den store fysikern på sådant? – Vilket skulle ha besvarats som ovan. Quote Investigator har lokaliserat historien till 1956 vilket stämmer rent kronologiskt, men däremot inget som antyder att den skulle vara mer än en rolig historia.


* För att ta till ett citat från Newton som visserligen är äkta men kan ha en annan tolkning än den man brukar tänka sig; se Faktoider: Newton och jättarnas axlar.

** Mina o-auktoriserade översättningar av Mermins engelska översättningar av Bohr (om det nu inte var engelska till att börja med); men poängen framgår.

*** Nathaniel David Mermin myntade det fina (och äkta) citatet "shut up and calculate!" som sammanfattning av den så kallade Köpenhamnstolkningen av kvantmekaniken. Han har även föreslagit att enheten fot ska definieras som en ljusnanosekund.

2016-08-23

Kvant ...

Snackisen för dagen är den obeskrivliga boken Livet med kvantfysiska glasögon (Soderpalm 2016) av Mikael Säflund och Titti Nordieng.
– Ni skriver i boken att sjukdom inte finns. Stämmer det?
– Ja. Jag har nästan slutat använda ordet sjukdom. Jag är inte intresserad av diagnoser, utan av vad det här tillståndet har för information till mig.
– Gäller det alla sjukdomar?
– Ja.
– Cancer?
– Ja.
– Alzheimer?
– Ja.
– Ebola?
– Ja.
- Maria Gunther: Forskare avfärdar bästsäljare - saknar vetenskapligt stöd, DN 21 augusti 2016

Låt oss ta en titt på författarnas egen hemsida:
Låt oss för ett ögonblick ta på oss labbrockarna och glänta på dörren till kvantfysikens värld. När vi försiktigt kikar in ser vi en till synes orimlig värld där tid, rum och massa inte existerar och där paranormala skeenden är normala. Där partiklar förefaller kommunicera med varandra ögonblickligen, med en hastighet snabbare än ljusets. Alltings förbindelse med allting är uppenbar. Fysiska partiklar uppträder antingen som fysiska föremål eller i vågor. Och de uppträder som fysiska föremål endast när de observeras. Så fysikerna vi ser springa fram och tillbaka inne i kvantvärlden, brottas säkerligen med slutsatsen att de själva är förenade med de partiklar de studerar. Att allt som finns är sammanvävt i ett enda stort energifält – the ZeroPoint field.
- ZeroPoint; nollpunktsenergi är ännu ett verkligt fysikaliskt begrepp som med eller utan flit missförståtts och missbrukats å det grövsta

Säflund och Nordieng är typiska exempel på förvillare som använder begreppet "kvantfysik" som trollformel, varken mer eller mindre. De kan ingenting om faktisk kvantfysik, de vill inte veta något om den och behöver heller inte veta något om den; det enda de behöver göra är att para ihop de övernaturligheter som är huvudsaken med lämpliga begrepp i den moderna fysiken. (Jättekort: Kvantfysik gäller i mycket, mycket liten skala. Den har just ingenting att göra med världen som vi ser den till vardags.)

Sådant har förekommit i decennier. Mest känd idag är nog Deepak Chopra (inte minst med myriader "inspirerande" citat som går från plattityder till det direkt debila), tidigare har ämnet behärskats av förvillare som Gary Zukav med De dansande Wu Li-mästarna (1979) och Fritjof Capra med Fysikens Tao (1975). Eller Danah Zohar, vars Kvantjaget (1994) rentav nämns på ZeroPoint:
Managementkonsulten och författaren Danah Zohar säger i sin bok Kvantjaget att "Newtons synsätt slet ut oss ur själva stommen av universum". För att förstå vad hon menar låt oss ta en titt in i kvantfysikens värld. Men innan vi öppnar dörren till detta nya paradigm – kom ihåg att de flesta kvantfysiker är eniga om att den som säger att den förstår kvantfysik har inte förstått den.
Här är ett litet utdrag (det var svårt att välja) ur en recension av Kvantjaget:
Visst kan jag tycka att författarinnan i första kapitlet beskriver sina ontologiska och existentiella bekymmer på ett ganska sympatiskt sätt, men djupet är gymnasieuppsatsens snarare än den filosofiska essäns. Resten av boken är en fullständig katastrof. [...] Zohar framställer sina fullständigt ogrundade (och i mitt tycke dessutom tråkiga) hypoteser på ett bedrägligt sätt – om hon själv tror på vad hon skriver eller bara profiterar på behovet av kvasireligion är härvid helt ointressant.
- Thors Hans Hansson, recension av Kvantjaget, Folkvett 3-4/1994


Till sist kan en titt på förlaget Soderpalm Publishing kanske rekommenderas. Om inte annat så bekräftar den fördomen om riktigt beskäftiga säljare – sådana som berättar för andra säljare hur de ska bli bättre säljare – som outhärdliga människor på gränsen till galenskap. Det mesta av deras utgivning är inspirerande management-smörja men där finns också inspirerande barnböcker som Så blir du en superbjörn och rentav en oironisk inspirerande kalender. Och så nu Livet med kvantfysiska glasögon.

2016-08-22

Lördagsfråga 426: Whisky

  1. Det finns en rad sådana här vita hästar av varierande ålder i England. Den i Uffington är en av de finaste, även om den mer ser ut som en katt; kanske en ABC?
  2. John Walker Lindh, amerikansk taliban.
  3. Reshiram och Zekrom var omslags-Pokémon på Pokémon Black resp. White (2010); många "klassiska" spel i serien lanserades i par.
  4. Cutty Sark renoveras/återuppbyggs efter att 2007 ha härjats av en brand.
White Horse, Johnnie Walker, Black & White och Cutty Sark ger fyra (skotska) whiskymärken. Den var det ingen läsare som tog. Jag måtte ha missbedömt er.

2016-08-21

E-nummerhysteri 1976

Ett stycke desinformation om farliga E-nummer sprids högt och lågt. Den och den "kemikalien" är misstänkt, den och den absolut livsfarlig och skall behandlas som om E:et stod för Ebola. Påståendena tillskrivs ett sjukhus men är annars helt befriade från allt vad källor heter. Tänk på barnen!

En vanlig dag på Facebook och Twitter? Eller i bloggosfärens knasavdelning? Eller hos Vaken.se, 2000-talets vetenskap eller Mats-Eric Nilsson? Förvisso – men det budskap som det gäller här förekom långt tidigare.

Den franska "vandringssägen" som fått namn efter ett helt oskyldigt sjukhus finns belagd från februari 1976. Här är en tidig version. Siffror markerade med en rundel påstås vara "misstänkta", med en kvadrat "giftiga".

Alla tillsatser är idag tillåtna i Frankrike men måste anges.
Begränsa missbruket av dessa tillsatser genom att välja produkter du köper!
DET ÄR KONSUMENTEN SOM AVGÖR TILLVERKARNAS VAL
Qu'on se le dise = sprid budskapet. Och understruket ovanför tabellen Pensez à la santé de vos enfants = tänk på våra barns hälsa. Ifall någon trodde att jag lade till "someone think of the children"-klyschan på skoj.

För riktig information om vad E-numren står för, se exempelvis Livsmedelsverkets sida Sök E-nummer. Där kan man till exempel se att E 330, markerat toxique, är citronsyra, som inte bara finns 100% naturligt i myriader livsmedel utan även i våra kroppar, där den utgör en oundgänglig del i den så kallade citronsyracykeln som är en del av livet självt.

Vem som först knackade och klottrade är okänt. Men det är mindre intressant än att bladet i olika versioner kom att cirkulera i åtminstone ett årtionde efteråt. Flera av påståendena letade sig ut bland folk och togs på allvar även av sådana som definitivt borde ha vetat bättre.

En spridd version angavs komma från sjukhuset i Villejuif. Bortsett från att riktig information från ett riktigt sjukhus skulle ha spritts i helt andra kanaler och, förhoppningsvis, med helt annan grafisk utformning, så har sjukhuset alltid hetat Institut Gustave Roussy.


Spridning av rykten, myter och ren desinformation beskrivs ofta som om det var något helt okänt innan nätet och sociala medier kom över oss. Som om alla fram till senare delen av 1990-talet ungefär alltid källgranskade allt, bara litade på officiell information från officiella kanaler, och aldrig någonsin spred eller ens tog del av påståenden som tog andra vägar; för hur skulle sådant kunna spridas innan vi hade tillgång till internet..?

Men även om tekniken förvisso har gett helt andra förutsättningar för spridande av såväl sanna som falska uppgifter, så har de bakomliggande, avgörande och verkligt intressanta mekanismerna – folks psyken – alltid varit desamma. Därför har vandringssägner, faktoider, falska rykten och myter av alla de slag allid förekommit.

Till sist är det inte bara spridandet av falska uppgifter som underlättats utan även källkritiken. Vad skulle den göra, som för 40 år sedan fick en grumlig fotokopia i sjätte generationen av det taffliga flygbladet i sin hand, och blev misstänksam? Gå till biblioteket eller annan lämplig institution och börja slå i böcker, såklart. Vad annars? Idag ligger facit nästan alltid några enkla slagningar bort i en mojäng som de flesta av oss har i fickan. Vilket borde innebära att fånigheter som tract de Villejuif inte skulle ha en chans att få någon nämnvärd spridning. Vilket naturligtvis är osant, eftersom de bakomliggande, avgörande och verkligt intressanta mekanismerna – folks psyken – är desamma, då som nu.


Wikipedia (fr.): Tract de Villejuif
Wikipedia (eng.): Villejuif leaflet

2016-08-19

Neandertalaren i oss

När Thomas Huxley, "Darwins bulldog", funderar över indoeuropeernas äldsta historia blir det en del resonemang om rasblandningar. (Det gäller alltså inte språkgruppen utan den tänkta ras som vid den tiden kallades den ariska, vilket ger upphov till en uppsjö problem; men det är en annan fråga.) Då och då snuddar han vid neandertalarna och vilka relationer de kan tänkas ha haft med oss moderna Homo sapiens.
The blond long-heads [i nederländska Friesland] may exhibit one of the lines of evolution of the men of the Neanderthaloid type. Or, the Frisians may be the result of the admixture of the blond long-heads with Neanderthaloid men; whose remains have been found at Canstatt and at Gibraltar, as well as at Spy and in the valley of the Neander; and who, therefore, seem, at one time, to have occupied a considerable area in Western Europe.
- Thomas Huxley: The Aryan Question and Pre-Historic Man (1890)

Det var inte den första gången man funderade över om de utdöda neandertalarna, vars klassificering var en av 1800-talets stora antropologiska frågor, möjligen hade beblandat sig med våra förfäder, och vad som i så fall hänt med resultaten – kanske lever de fortfarande ibland oss? Utgör de kanske de flesta eller rentav alla moderna människor..?

Jag är osäker på hur folk idag uppfattar neandertalare. Till att börja med sågs de som den arketypiska förmänniskan: grova och håriga, dumma och brutala, ett djur som bara nästan utvecklats till människa. (Ett typiskt exempel från ärkeförvillaren Ignatius Donnelly tar jag upp på Faktoider: Rasskillnader.) Numer har forskningen sedan rätt länge haft reda på att neandertalare knappast skiljde sig särskilt mycket från oss, såväl fysiskt som mentalt. Men den gamla bilden hänger kvar, inte minst i det dagliga tal där "neandertalare" fortfarande är en hyfsat kraftig förolämpning. Diskussioner om neandertalensiska inslag i våra egna gener ska ses i ljuset av de två olika bilderna: Neandertalare som primitiva halvmänniskor respektive en underart som bara närgångna undersökningar kan skilja från moderna människor.

En sorts inlägg kom 1980, här beskrivet av Karin Bojs. Hon är onödigt hård mot Auel, skönlitteratur kan ju vara hur fantasifull som helst, men hur som helst:
Svante Pääbo försöker hålla sig strikt till sina vetenskapliga resultat och undviker att gissa. En som däremot inte har några som helst skrupler för att spekulera om våra [dvs Homo sapiens] möten med neandertalare är den amerikanska författaren Jean M Auel. Hennes böcker om Grottbjörnens folk har sålt i många miljoner exemplar. Den första boken i serien kom ut 1980, och där skildrar Jean M Auel hur den föräldralösa flickan Ayla [H. sapiens] blir omhändertagen av en annan sorts människor. När Ayla växer upp blir hon våldtagen flera gånger av klanhövdingens son, som alltså kom att bli en blandning mellan neandertalare och moderna människor. En sådan blandning brukar kallas för en hybrid. 
Man skulle kunna säga att Jean M Auel just ifråga om hybriden låg trettio år före DNA-forskningen. När boken skrevs fanns inga säkra vetenskapliga belägg för att en sådan blandning skulle ha inträffat. Det som fanns var enskilda skelett, ben och tänder, som av vissa forskare betraktas som mellanformer.
- Karin Bojs: Min europeiska familj: De första 50 000 åren (Albert Bonnier 2015)

Trettio år efter Grottbjörnens folk och 120 år efter Huxleys utläggning släpptes den första rapporten från en omfattande kartläggning av neandertalarnas genom. Den drog den välgrundade slutsatsen att viss blandning förekom mellan H. neanderthalensis och H. sapiens.
Initial analyses of four billion base pairs of Neandertal DNA indicate that Neandertals left their mark in the genomes of some modern humans.
- The Neanderthal in us, Science 7 maj 2010

Se även Wikipedia: Neanderthal genome project

2016-08-18

Gamla mor Hutton

Om gamla mor Hutton sägs att hon levde i England på 1700-talet och var den arketypiska kloka gumman. Hennes mest berömda insats var när hon visade en framgångsrik "vanlig" läkare vilken kraft som finns i fingerborgsblomman, Digitalis purpurea.
In 1766, William Withering heard that an old woman from Shropshire had a secret remedy for the cure of dropsy [ödem, ansamling av vätska], and he approached her to obtain the recipe. The old woman's name has been variously given as Mother Hutton or Mrs. Hutton; she enjoyed considerable success in treating patients with fluid accumulation (edema) who had not responded to other treatments. Mother Hutton's recipe contained a number of herbs, and Withering suspected from the beginning that foxglove (Digitalis pupura [ska vara purpurea]) was responsible for the curative power of the recipe. Withering was ultimately responsible for standardizing digitalis preparations, working on dosages, and studying side effects. He published a definitive study on the usefulness of foxglove for heart failure. Withering was not a simple opportunist. He was an accomplished botanist and, in 1776, published "A Botannical Arrangement of All the Vegetables [växter, inte grönsaker ...] Naturally Growing in Great Britain with Descriptions of the Genus and Species According to Linnaeus."
- Gabriele Kass-Simon, Women of Science: Righting the Record (Indiana UP 1993), sid 270

Fast hennes identitet har visat sig betydligt vagare och mer svårbestämd än så. En annan skribent har hittat varierande andrahandsuppgifter om att Witherings tipsare var "en romsk kvinna", "en gammal dam i Shropshire", "en botaniker och farmakolog", "en herbalist på landet", "mor Hutton" och "gamla mor Hutton".
At the time of this writing, I am unable to confirm that the name of the "old Shropshire woman" was "Hutton"; it may well be a twentieth-century embellishment of the foxglove story (Krantz, 1973; Krinkler, 1985).
- Richard J. Kahn, "William Withering's Wonderful Weed", i Jacalyn Duffin (red.) Clio in the Clinic: History in Medical Practice (Oxford UP 2005), sid 193

På Wikipedia hävdas att gamla mor Hutton är en modern myt och fabrikation. Det hade
In reality "Mother Hutton" was created in 1928 in an illustration by William Meade Prince [känd illustratör av tidningar och reklam] as part of an advertising campaign by Parke-Davis who marketed Digitalis preparations. There is no mention of a Mother Hutton in Withering's works and no mention of him meeting any old woman directly - he is merely asked to comment on an old woman's receipt (Recipe) by a colleague. Since 1928, Mother Hutton's status has grown from being an image in an advertising poster to an acclaimed Wise Woman, Herbalist, Pharmacist and Medical Practitioner in Shropshire who was cheated out of her true recognition by Dr. Withering's unscrupulous methods.
- Wikipedia: Mother Hutton

2016-08-17

Magnetiska kullar

Nog ser det här ut som en nedförsbacke?

Fenomenet låter sig sällan fångas på bild utan är något som ska upplevas på plats (jag har ännu inte haft den äran). Men en ovanligt fin "magnetisk kulle" i skotska Ayrshire är ett undantag. Vägen på bilden sluttar alltså uppåt. Om bilen fått rulla fritt skulle den rulla framåt, till synes i strid mot gravitationen.

Backen har begåvats med det fina namnet Electric Brae (brae = backe) och en sten (bredvid bilen) där den optiska illusionen beskrivs utförligt och korrekt.
The ELECTRIC BRAE, known locally as 'CROY BRAE'
This runs the quarter mile from the bend overlooking Croy railway viaduct in the west (286 feet Above Ordnance Datum) to the wooded Craigencroy Glen (303 feet A.O.D.) to the east. Whilst there is this slope of 1 in 86 upwards from the bend to the Glen, the configuration of the land on either side of the road provides an optical illusion making it look as if the slope is going the other way. Therefore, a stationary car on the road with the brakes off will appear to move slowly uphill. The term "Electric" dates from a time when it was incorrectly thought to be a phenomenon caused by electric or magnetic attraction within the Brae.
Magnetiska kullar finns lite varstans i världen. Det är inte alla som beskrivs lika korrekt som Electric Brae.

A hill near picturesque Leh has magnetic properties which attracts metallic objects, making vehicles move up at a speed of about 20 km per hour with their engines off. [...] Locals and the Indo-Tibetan Border Police (ITBP) personnel, who man the Ladakh border with China, even claim that to escape the magnetic impact of the hill, helicopters and aircraft have to fly at a relatively greater height. And aircraft which come into the radius of the "Magnetic Hill" face jerks, similar to those witnessed during turbulence.
- Magnetic Hill: A wonder in Ladakh, The Hindu, 7 juni 2003

Det ska påpekas att The Hindu inte är någon slasktidning utan högst respektabel. Vilket tydligen inte hindrar galenskaper som ovan.


Wikipedia: List of gravity hills; Electric Brae
Undiscovered Scotland: Electric Brae

2016-08-16

Schwyz, Schwyz, Schweiz

Det sanna Schweiz?

Pars pro toto, "en del för det hela", är den latinska beteckningen för när man i språkliga sammanhang låter en del av något representera helheten.

Exemplen är legio, och få är utan skuld. Som när man talade om Sovjetunionen som "ryssarna", utan att bekymra sig för Ukraina eller Vitryssland, Estland, Lettland eller Litauen, eller några andra av de 14 rådsrepublikerna utöver Ryska SFSR. Eller när man än idag talar om Storbritannien som England (även om få behärskar det komplicerade ämnet Brittiska öarnas terminologi fullt ut) eller Nederländerna som Holland (vilket visserligen många nederländare som holländare inte verkar ha några större problem med, åtminstone inte så länge man riktar sig till turister). Ett satiriskt exempel är en australiensisk film vari aboriginer "upptäcker" en kontinent befolkad av vita, och frågar första bäste vad de kallar denna plats? "It's a barbecue area!" blir det lätt förvirrade men korrekta svaret, då det grillas på den aktuella stranden ... Varefter kontinenten (och filmen) får heta BabaKiueria (1986). Ett mycket närmare exempel är Sverige, som ju fått namn efter svearna.

Ett betydligt mindre känt exempel är Schweiz. Landet har en komplicerad historia men en tidig version av dagens nation bildades enligt ett omdiskuterat dokument daterat 1291 (i sig värt en faktoid utredning) i form av ett förbund mellan staterna Uri, Unterwalden och Schwyz. Den sistnämnda, som hade sitt namn efter huvudstaden Schwyz (på bilden ovan), var tydligen såpass dominerande att den fick ge namn åt federationen. Den fick i sin tur långt senare (då småstaterna blivit så kallade kantoner) ge namn åt den betydligt större nationen, och på olika vägar lever namnet kvar i engelskans Switzerland, franskans Suisse, italienskans Svizzera, rätoromanskans Svizra ... Liksom tyskans Schweiz, genom vilket svenskan fått namnet.

Man kan förstå att ett land som har fyra officiella namn på sig själv (de sistnämnda ovan) väljer att skippa språksalladen på sina frimärken, och istället använda en antik, anakronistisk och tämligen missvisande beteckning. Visserligen syftar den egentligen på helvetii, de keltiska helvetiska (så hette de) stammar som fanns i centraleuropa när romarna stötte på dem och i dubbel bemärkelse gjorde historia av dem. Fördelen är att ingen kan känna sig förfördelad och protestera.


Wikipedia: Name of Switzerland

2016-08-15

Lördagsfråga 425: Roms kullar

  1. Berget Tagpochau på Saipan i det autonoma samväldet Nordmarianerna. I närheten ligger ett litet samhälle som är öns (nominella) politiska centrum: Capitol Hill. Den började som ett träningsläger 1948-62 och är därmed det närmaste man kommer en huvudstad som grundats av CIA.
  2. Insidan av en grotta vid foten av Palatinen i Rom. Är detta Lupercal, grottan i sägnen där Romulus och Remus diade varginnan? [Uppdaterat: Osäker uppgift] Bilden är tagen med en sondkamera eftersom man ännu inte hittat någon ingång för fullvuxna.
  3. Johannes Aventinus, bajersk skriftställare på 1500-talet. Syns idag mest på öletiketter, som till exempel en förträfflig Weizen-Eisbock (nr 88095). Återanvänd från lördagsfråga 336.
  4. Nancy Pelosi från USA på besök hos Italiens inrikesminister Angelino Alfano. Ministeriet har hållit till i Palazzo del Viminale ända sedan Mussolinis tid och kallas också ibland "Il Viminale".
Capitolium, Palatinen, Aventinen och Viminalen, säger fyra av Roms sju kullar. Det satte Pölsa Dum snabbt och effektivt.

2016-08-14

Bilder på tysktågen

Yngve Svenssons fotografi syns då och då när tysktågen kommer på tal: Den tyska permittenttrafiken som genomfördes 1940-43. Men vad visar bilden egentligen? Det är utan tvivel tyska soldater i Sverige. Men de förras militära stuk lämnar mycket att önska. Inga huvudbonader, uppknäppt, civila skor ... I Wikipedia har bilden fått titeln "Hemvändande tyska soldater efter andra världskriget".

Jag kom att tänka på bilden när jag såg illustrationen till en artikel av Henrik Arnstad i GP den 13 augusti 2016. (Sådana bilder väljs ofta av redaktionen.) En koll med militärhistorikern Lars Gyllenhaal, som studerat tysktågen mer än de flesta, gav snabbt svar: Bilden är tagen flera månader efter krigsslutet och visar tyska soldater på väg hem.

2016-08-12

Koppning

– Var och en blir salig på sin fason. Koppning är något av det konstigaste jag har hört talas om, säger SOK-läkaren Bo Berglund.
- Sugmärkesknepet i OS sågas, SvD 12 augusti 2016

Lita på att idrottare hakar på kvack, nytt som gammalt ... Tänkta prestationsförbättrare som inte hamnar i dopningslandet, kantänka. Jag har tidiagare tagit upp exempel som Beckhams magiska gummiband, magisk tejp, skidlandslagets frekvensmedicin och Tregaros homeopati. Och nu under OS i Rio så har världen uppmärksammats på ännu en sort: koppning, eller den mycket fina benämningen "sugmärkesknepet".

Inte för att koppning är något nytt. Tvärtom hör det till de riktigt anrika behandlingarna; för en gångs skull är det motiverat att tala om "tusenårig".

Proceduren i korthet beskrivs här av en kändis, som blev förbluffad över att se metoden användas på folk under 1900-talet:
First the doctor produced from his black bag a dozen small glasses like wine glasses, then the student burned a match inside each glass to exhaust the air, then the glass was popped on to the man's back or chest and the vacuum drew up a huge yellow blister. Only after some moments did I realize what they were doing to him. It was something called cupping, a treatment which you can read about in old medical text-books but which till then I had vaguely thought of as one of those things they do to horses.
- George Orwell: How the poor die (1946)

Det som beskrivs är s.k. "torr" koppning. "Våt" koppning är en form av det likaledes klassiska kvacket åderlåtning: ett snitt skärs i huden innan koppen sätts på plats, vilket ger upphov till en stunds friskt blödande. Veterligen har Phelps m.fl. inte försökt sig på sådant. Än ...

Ännu en utmärkande egenskap är att koppning varit vanligt även i Skandinavien i gamla tider, och levde kvar fram tills alldeles nyligen historiskt sett. Här användes som regel horn, de värmdes inte upp utan man sög ut luften genom ett hål i hornspetsen, som sedan täpptes till.
Koppning och åderlåtning var vanliga botemedel bland folket långt in på 1900-talet: I nästan varje by fanns en kopperska eller åderlåtare eller vardera. I motsats till de flesta folkliga botemedlen, grundade de sig inte på någon övernaturlig tro, utan de var enkla åtgärder som utfördes av en helbrägdagörare. Bakgrunden till koppningen var uppfattningen om att människans krämpor förorsakades av dåligt blod och att det borde avlägsnas genom åderlåtning eller genom att suga ut blodet genom ett koppningshorn. Man ville låta blodet förnya sig, vilket ansågs även allmänt vara bra för hälsan och många gick för att låta koppa sig regelbundet, fastän de inte ens hade några krämpor.
- Text och bild från Nationalmuseum i Helsingfors: Koppningshorn

Det lär till och med finnas ställen där metoden lever kvar, alltså inte som nyimport på "hälsoanläggningar" och liknande utan i levande gammalt bruk.


RationalWiki: Cupping
Wikipedia: Cupping therapy

2016-08-11

Att googla på mjölk m.m.

Har du testat att googla mjölk någon gång? Det borde du. Man får upp hur många intressanta träffar som helst! Särskilt om man lägger till ord som "hälsa" och "miljö".
- Oatly: Wow talks

Oatly är havremjölksfirman som gärna vill prata ner vanlig komjölk så mycket som möjligt. Fast det får de inte, på grund av lagar.
Oatly får inte påstå att mjölk skulle vara dåligt för människor, slår Marknadsdomstolen fast.
- Oatly förlorar mot Svensk Mjölk – tvingas ändra marknadsföringen, Dagens Media 19 november 2015

Istället lanserar de den mest stupida kampanjen på länge: De ber folk, dig och mig, att googla mjölk ... Och se vad som dyker upp.
Du kan hoppa över den första artikeln från Wikipedia ("Mjölk är en vätska som produceras av dägg­djurs­honors mjölk­körtlar och är avsedd som näring till deras ungar i ett tidigt skede i deras liv bla, bla…"). Men sen! Då dyker det upp fakta vi aldrig skulle våga skriva om i den här annonsen, för då skulle vi bli anmälda till Marknads­domstolen snabbare än du hinner säga "mjölklobby".
- Oatly: Wow talks

Vad Oatly inte vet, begriper eller låtsas om att de vet eller begriper är att "googla på det" är ett mantra i knasbranschen. Vill du veta Sanningen om chemtrails, Illuminati, invandringen, GMO, orber, vacciner eller elstrålning? Eller mjölk för den delen? Googla på det! Källkritik undanbedes!

Givetvis får du upp drivor av trams, fantasier och galenskaper. Men det är poängen.

2016-08-10

Vad är vätskedrivande?

En enkel fråga: Är livsmedlet X vätskedrivande? Om du försöker få påståendet bekräftat genom en enkel googling så lär du få det, åtminstone om X är vegetariskt. Det förefaller som om det går att söka efter nästan vilken frukt, grönsak eller ört som helst och hitta någon som någonstans påstår att det är vätskedrivande.

Jag slog upp ett halvdussin sidor, tre bland de första som dök upp på slagningarna "vätskedrivande mat" respektive "diuretic foods". Här är vad jag fann. Sifforna anger källa/källor.
  • Ananas 6
  • Aubergine 5
  • Blåbär 6
  • Brysselkål 2, 5
  • Brännässla 6
  • Bönor, gröna 6
  • Chili 3
  • Choklad ("naturlig") 6
  • Citron 5, 6
  • Enbär 2, 4, 6
  • Fräken 4, 6
  • Fänkål 2
  • Grönkål 6
  • Gurka 2, 5, 6
  • Hallon 3
  • Havre 1, 2, 3, 5
  • Havtorn 4, 6
  • Hibiskus 4
  • Ingefära 5, 6
  • Jordgubbar 3
  • Kaffe 3, 5, 6
  • Koriander 6
  • Kronärtskocka 1, 5, 6
  • Kål 5
  • Körsbär 6
  • Lök 6
  • Maskros 4, 6
  • Melon 1, 2
  • Morot 2, 5
  • Persikor 3, 6
  • Persilja 2, 3, 4, 5, 6
  • Pumpa 6
  • Purjolök 6
  • Rödbetor 5, 6
  • Sallad 2
  • Selleri 2, 5
  • Sjögräs 6
  • Sparris 1, 2, 5, 6
  • Spenat 6
  • Te, grönt 1, 2, 3, 4, 5, 6
  • Te, svart 4, 5, 6
  • Tomat 1, 2, 5
  • Tranbär 1, 2, 5
  • Vatten 5
  • Vattenmelon 1, 5
  • Vindruvor, gröna 3, 6
  • Vitlök 2, 5, 6
  • Äppelcidervinäger 1, 2, 5
  • Öl 3
Källorna rymmer en sida som ser opålitlig ut även i sammanhanget (2) och en är ett forum där vem som helst kan skriva (3) men eftersom folk tenderar att vara ytterst okritiska så passar de in utmärkt.
  1. Steg för hälsa: Diuretisk mat som renar kroppen
  2. Hälsa Tips: naturlig diuretika livsmedel – maskinöversatt
  3. Allt om Trädgård, forum: Vätskedrivande mat – forum
  4. Healthline: Guide to Natural Diuretics
  5. 20 Diuretic Foods to Lower Blood Pressure and Lose Weight
  6. 23 Foods and Drinks That Are Natural Diuretics
När så få källor ger så många och varierande resultat kan man föreställa sig vad en genomgång av några dussin eller några hundra källor skulle ge.

Vad som är sant, falskt och mittemellan vet jag inte. Intrycket är att de som sätter ihop listorna inte heller vet; det ser mer ut som spridning av rykten än fakta.

Ibland anges den eller den aktiva substansen som tänks göra susen, andra gånger staplas namnen på varandra med ett "anses" här och var. Vilket inte behöver innebära att den ena genomgången är pålitligare än den andra. Att några livsmedel återkommer på alla eller nästan alla ställen kan men behöver heller inte betyda något.

2016-08-09

Brasil som inte fanns

Abraham Ortelius var en duktig kartograf på 1500-talet vars många kartor dyker upp då och då i historiska sammahang. Här ser vi som synes Europa med omnejd på en karta från 1572. (Detaljstudera gärna den högupplösta kartan, där man bland mycket annat kan se det Troja som folk idag tror att folk då trodde var en saga.)

Nu går vi västerut. Alla kuster och öar har inte exakt den form som vi är vana vid men man förstår mestadels vad som menas.

Men ibland blir det svårare. Här har vi utan tvekan Irland till höger, med ställen som Donegal, Galway och Limerick i någorlunda igenkännligt skick. Men vad är då öarna Brasil och Demar?

Demar ("de mar"..?) hittar jag just ingenting om. Brasil är en klassiker bland öar som aldrig funnits. Och redan öarna som inte funnits i Atlanten är fler än man kan tro.

Idén om Brasil kan ha uppstått efter att någon sett en hägring, tagit fel på någon annan landmassa (även om det är glest mellan dem väster om Irland), missförstått en anteckning om någon bank ... Eller min favorit, sett en död val. Om den inte var ren saga från början.

Mer intressant ur ett faktoid-metodologiskt perspektiv är att ön fanns kvar på kartorna så länge, även sedan otaliga skepp färdats otaliga gånger genom området. För fantomöar har det gemensamt med många andra osanningar, att det är mycket, mycket lättare att påstå att de finns än att visa att de inte finns.

För övrigt har namnen Brasil och Brasilien faktiskt inget med varandra att göra.


Wikipedia: Brasil (mythical island); Name of Brazil

2016-08-08

Lördagsfråga 424: Helsingmoskva

  1. The Kremlin Letter (1970): Domkyrkan, vid Senatstorget.
  2. Gorkijparken (1983): Unionsgatan, med Lenin på nr 45; inte in-digitaliserad utan på riktigt.
  3. Telefon (1977): Uspenskijkatedralen.
  4. Reds (1981): Senatstorget igen, nu spegelvänt.
Under kalla kriget skapades ju bra många filmer i väst som utspelades på andra sidan järnridån. Att filma på plats kom naturligtvis inte på fråga. Vad göra? Man tog det bästa man hade tillgång till: Ett land som inte ingick i kommunistblocket men som under rätt lång tid varit en del (mer eller mindre) av Ryssland, vilket lämnat åtskilliga arkitektoniska spår, särskilt i huvudstaden. Så kom det sig att Helsingfors ofta fick utgöra en sorts Hollywood-Moskva. Det satte Swedishsax snabbt och elegant. (Det ska sägas att även Sverige användes ibland, som i Gorkijparken.)

En film som jag gärna tagit med men inte hittade något exempel jag var helt säker på var White Nights (1985) med Barysjnikov, dansören och avhopparen. Regissören skickade ett team till Leningrad som filmade en del material i smyg, som sedan användes i filmen. När resultatet sedan fick rutinmässig kritik för Helsingfors-scener kunde han inte gärna avslöja sina medhjälpare.

Det måtte vara en märklig känsla att vara Helsingfors-bo och se välkända platser och byggnader dyka upp i fel sammanhang, gång efter annan ...

2016-08-07

Dör tre i taget?

Vi inom vården säger ofta att patienter dör alltid tre och tre, alltså om det är på avdelningar eller boenden så märker man ofta att om en går bort så följs alltid det av två dödsfall kort tid därefter.
- Familjeliv.se

Detta påstående har jag hört i förbigående, för länge sedan. Jag uppfattade det då som en sorts skrock, något som folk åtminstone nu för tiden egentligen (...) inte tror på, och på sin höjd av historiskt intresse. Eller kanske något som de öppensinnade kan få för sig, utöver slagrutor, currykryss, orber och chemtrails?

Men nej!? Det påstås, från initierat håll, att uppfattningen lever och frodas idag, mitt ibland oss. Och inte bara det: Den förekommer inom sjukvård och äldrevård. Påståendet ovan, hittat på det stora nätet, ska alltså inte vara någon överdrift. Kan det stämma?

Jag vet mycket väl att varken intelligens, bildning eller fackkunskaper är något vaccin mot vidskepelse och vanföreställningar. Jag vet att besynnerliga uppfattningar förekommer även bland de som ska vara bäst på det fält som uppfattningarna gäller. Men en så rent ut sagt fånig idé som att börja räkna när någon dör, och finna hypotesen bekräftad när man kommit till tre – hur vanlig är den, egentligen? Bland folk i allmänhet eller något fack i synnerhet?

Jag har, efter ytliga slagningar, inte hittat några spår av uppfattningen i andra språkområden. Jag har heller inte fått någon indikation på hur gammal den kan vara. (Man får lätt för sig att sådana här saker är gamla, säger allra minst ett sekel men helst fler. Så kan vara fallet men behöver inte alls vara det.)


2016-08-05

Också ett argumentationsfel

En god vän nämnde att undertecknad används som ett retoriskt grepp. Det är så enkelt som att hävda att "det där är en faktoid" och hänvisa till mig och "boken" (om det nu avser Faktoider eller Fler faktoider, eller någon av de övriga).

Vilket naturligtvis är helt OK och o-konstig ... Så länge jag tagit upp ämnet i fråga och kommit till en slutsats. Men vad ska man kalla det, när någon hänvisar till min uppfattning i en fråga som jag aldrig studerat?

Det påminner om auktoritetsargumentet, men ingen av de varianter jag kollat (ipse dixit, falsk auktoritet osv) tar, vad jag sett, upp fall där en person eller källa oriktigt tillskrivs en uppfattning. Vilket ju är så vanligt att jag misstänker att jag missat något grundläggande.

2016-08-04

Främmande stora katter

Fenomenet i korthet: Folk tycker sig se stora kattdjur, betydligt större än vad man kan förvänta sig i det aktuella området. Man associerar till pumor, jaguarer, lejon etc men närmare artbestämning låter sig inte göras. Särskilt som djuren aldrig hittas ... Eller, nästan aldrig. Och nu börjar det bli krångligt.

Alien Big Cats är ett i dubbel bemärkelse svårfångat problem. Det är inte paranormalt (även om det givetvis fått sådana tolkningar), det är inte kryptozoologi i egentlig mening (även om det givetvis fått även sådana tolkningar), det är inget som får vare sig skeptiker eller "troende" att hetsa upp sig. Det är talande att det inte har någon artikel på den annars heltäckande skeptiska encyklopedin Skeptic's Dictionary, skepdic.com, på fina RationalWiki en mycket kort. Men det ligger och skaver på gränsen till en rad fält med bäring på skepticism och pseudovetenskap, saker som vi tror mot bättre vetande. Åtskilliga mekanismer känns igen från andra sammanhang. Här finns, kort sagt, en del att studera.

En "komplicerande" faktor är att katterna då och då manifesterar sig på ett sätt som spöken, storsjöodjur m.fl. bara gör i sagorna. Djur har bevisligen rymt från cirkusar, djurparker och privatpersoner med ovanliga husdjur, observerats, för att så småningom hittas döda eller fångas levande. I det förra fallet finns det visserligen gott om utrymme för misstag; att artbestämma kadaver eller delar därav kan vara bra mycket svårare än det kanske verkar.

Is this the Beast of Exmoor? - Daily Mail 9 januari 2009. Upphittad på en strand i norra Devon. Fem fot långt, med ett omisskännligt rovdjursgarnityr och rester av svart päls. Vad är detta för djur? Svaret i vit text mellan klamrarna, markera för facit: [ Gråsäl Halichoerus grypus ]

Det mest kända exemplet på en bekräftad, odiskutabel ABC är puman Felicity. Hon fångades 1980 utanför Inverness, av alla ställen (det är i samma trakt som Loch Ness). Fler exempel finns. Även om de är långt, långt färre än observationerna. Vilket verkar tyda på att bra många av de stora katterna nog egentligen är huskatter som uppförstorats i betraktarens ögonvrå, stimulerade därtill av dåliga ljusförhållanden, osäkra storleksbedömningar, förväntningar ...

Det sistnämnda måste vara förklaringen till det faktum, att de märkliga kattobservationerna är väldigt mycket vanligare i Storbritannien än någon annanstans. Wikipedia-artikeln som tar upp fenomenet internationellt nämner enstaka observationer för åratal sedan i länder som Danmark, Finland och rentav Luxemburg; det kan jämföras med de 2000 observationer som görs årligen i Storbritannien. Mer eller mindre rationella förklaringar har lagts fram, som att stora kattdjur bildat kolonier på undangömda platser. En annan förklaring är att kattdjuren blivit traditioner som förstärker sig själva: Om man ser något som man inte riktigt kan placera så går associationerna åt det hållet, på samma sätt som en glimt av en sjöfågel eller säl kan bli något helt annat när observationen görs i Loch Ness. Och på samma sätt har traditionen gett upphov till bluffmakare, även om det nog är så som British Big Cats Society skriver på sin hemsida: "Hoaxes are few, genuine mistakes are many".

I skrivande stund hittar jag inte några svenska ABC-episoder. Däremot förekommer då och då rapporter om andra "anomalier", som strutsen i Dalsland häromåret.


Katie Heaney: The Mystery of Britain's Alien Big Cats, Pacific Standard 20 augusti 2014
Wikipedia: Phantom cat; British Big Cats
Sharon Hill: British Big Cats: Where's the evidence?, 22 maj 2013, Doubtful News
The Scottish Big Cat Trust: Felicity the puma
British Big Cats Society

2016-08-03

Om ateismens nödvändighet

För tvåhundra år sedan satt fyra personer i en villa i Italien. Sommaren hade bjudit på uselt väder, något som man långt senare insåg berodde på vulkanen Tamboras gigantiska utbrott långt borta i Indonesien. En kväll föreslog en av dem att de skulle skriva varsin spökhistoria.

Sällskapet rymde två, eller åtminstone en och en halv, av tidens litterära storheter: Lord Byron var en av tidens största diktare, den unge Percy Bysshe Shelley var det inte riktigt än men skulle bli det efter hans mycket för tidiga död. Av de verk som skapades som svar på utmaningen skulle ett skapa en odödlig (i dubbel bemärkelse) genre, det andra bli ett av skräcklitteraturens största. Ironin är att inget av dem skapades av nämnda kändisar. John Polidori, Byrons hunsade privatläkare, skrev novellen The Vampyre; visserligen hade hans lord Ruthven inte mycket att göra med de vampyrer vi känner till, men utan Polidori hade nog inte Urvampyren Varney skapats en generation senare (den tråkiga ironin är att folk senare fick för sig att det var Byron som skrev The Vampyre). Och så skrev naturligtvis Shelleys fru Mary Frankenstein; den behöver ingen presentation. Denna bloggpost ska heller inte handla om monstret, Frankenstein eller Mary, utan hennes make.

Percy fick ett kort och intensivt liv, 1792-1822. Han kom omsider att räknas som en av 1800-talets viktigaste poeter och hade stort inflytande på en lång rad berömdheter. Jag vet inte hur känd han är idag, mer än inom litteraturhistoria och som Marys man. Särskilt läst är han, gissar jag, inte.

Men åtminstone ett av hans verk är högst relevant än idag och kan utan vidare läsas för sin egen skull. Det rymmer en rad tänkvärdheter och soundbites. Det var inte lätt att välja ett smakprov; här är ett, där jag markerat ett särskilt fint citat i fetstil.
Man would have been too happy, if, limiting himself to the visible objects which interested him, he had employed, to perfect his real sciences, his laws, his morals, his education, one-half the efforts he has put into his researches on the Divinity. He would have been still wiser and still more fortunate if he had been satisfied to let his jobless guides quarrel among themselves, sounding depths capable of rendering them dizzy, without himself mixing in their senseless disputes. But it is the essence of ignorance to attach importance to that which it does not understand. Human vanity is so constituted that it stiffens before difficulties. The more an object conceals itself from our eyes, the greater the effort we make to seize it, because it pricks our pride, it excites our curiosity and it appears interesting. In fighting for his God everyone, in fact, fights only for the interests of his own vanity, which, of all the passions produced by the mal-organization of society, is the quickest to take offense, and the most capable of committing the greatest follies.
- Percy Bysshe Shelley, The Necessity of Atheism (1811)

Det var förresten denna text som fick honom portad från Oxford. Så kunde det gå till för över tvåhundra år sedan.

2016-08-02

Hur slump ser ut

Här har vi två prickiga ytor. På den ena är prickarna utsatta slumpvis, på den andra inte. Vilken är vilken?

Med tanke på hur dåliga vi är på att känna igen ren slump så måste man dra slutsatsen att vi stöter på den märkvärdigt sällan. Ett tillfälle skulle kunna vara i kasinot, där den som varken spelar helt på måfå eller till äventyrs har en Plan för att spränga banken kan studera utfallet i rouletten. De lite proffsigare anläggningarna i den stilen har ju en rad med siffror som visar kulans senaste val, och som hjälp åt de som inte kan sådant utantill anges om siffrorna ifråga är röda eller svarta. Nog tänker man, som vanlig enkel människa, att om kulan stannat på fem svarta nummer i rad så är det på något sätt dags för rött att dyka upp? Varefter vi lägger vår insats på ett rött nummer – och vinner, eller förlorar. (Sannolikheterna för endera är ekvivalenta, med det gröna utfallet som en irriterande komplikation.)

En (för de flesta av oss) vardagligare tillämpning är de dosor som bankerna delar ut så att vi kan utföra våra bankärenden själva istället för att slita på personalen. De koder som dyker upp på displayen för att knappas in är visserligen inte slumpmässiga, men i sammanhanget är det en mycket stor poäng att de inte följer något mönster. I varje position är det lika stor sannolikhet för varje siffra 0-9 att dyka upp; det är slumpmässigare än det mesta vi brukar stöta på. Men nästan varje gång jag utfört proceduren har jag hittat mönster, detaljer som gör att sifferföljderna ter sig mindre slumpmässiga: Samma siffra dyker upp två eller tre gånger, ibland rentav i följd; det förekommer stigande sekvenser à la "456"; upprepningar i stil med "5256"; nog så ofta är alla siffrorna udda eller jämna; och så vidare.

Vilket inte innebär att dosans sifferföljder inte är slumpmässiga, utan att jag lyckas hitta mönster även i slumpen. Faktum är att om jag hade fått välja siffror själv, efter vad jag tycker är slumpmässigt, så hade resultatet blivit långt ifrån slumpmässigt. Det finns en klassisk övning i statistik där studenterna antingen får singla slant X antal gånger och anteckna utfallen, eller låtsas singla slant och hitta på utfallen; varefter professorn med lätthet visar vilka som gjort vad.

Bildparet ovan kommer från Stephen Jay Gould, Bully for Brontosaurus (1992). Han kallar den vänstra stars eftersom dess prickar, likt stjärnorna på himlavalvet, är utsatta på måfå. Den högra bilden heter worms: En position väljs på måfå men får en prick om och endast om alla omgivande positioner är tomma.

Algoritmen inspirerades av lysmaskarna i Waitomo-grottorna på Nya Zeeland. De sitter i ett till synes slumpmässigt mönster som ger intryck av stjärnhimmel ... Men avslöjas, rent matematiskt, av deras vana att inte sätta sig intill varandra. Det ger ett mönster som är mer jämnt fördelat vilket tydligen tilltalar våra "slumpkörtlar"; det verkar mer slumpmässigt än det verkligt slumpmässiga, som tvärtom kännetecknas av hopklumpningar, antydningar till linjer och andra mönster.

2016-08-01

Lördagsfråga 423: Somme

  1. Charles d'Albert, hertig av Luynes. En stad i "departementet" Somme som dittills hetat Anchor fick 1620 heta Albert efter honom. Under första världskriget låg den upprepade gånger mitt i vägen för intensiva bataljer. Efteråt fick den återuppbyggas, från grunden – det är nog sällan uttrycket ska tolkas så bokstavligt som här.
  2. Edvard III inspekterar de fallna efter slaget vid Crécy 1346. Det är fortfarande ett av de mest berömda slagen som utkämpats i departementet Somme, om än inte längre det allra mest kända.
  3. Katedralen i Amiens, departementets centralort, är så här vackert utstyrd under den berömda julmarknaden.
  4. Gaston och René Caudron från Favières, Somme var ännu ett viktigt brödrapar i flygets historia. De grundade sin firma redan 1909. Här ser vi ett amfibieplan lyftas ombord 1914.
Pölsan satte Somme, den region i norra Frankrike där det krigades för fullt under en god del av 1916.