Här är solen och jordens bana runt densamma i samma skala. Varje pixel är en kvadrat med en sida på ca 450 000 km. Jordens avstånd till solen varierar från 147 miljoner km till 152 miljoner km. Pilen visar var jorden finns.
Pixeln ni ser är inte jorden, utan en ca 60 gånger större markering som visar dess position.
Varje pixel är nu en kvadrat med en sida på 30 000 km. Jorden är fortfarande för liten för att synas.
Där bor vi.
Tidigare post i samma stil (kanske): You are here
16 kommentarer:
Tja, Solen lär ha en volym, som är cirka en miljon gånger så stor som Jordens.
Problemet är att alla får se de totalt oskalenliga planscherna över solsystemet och inbildar sig att de på något sätt har något med verkigheten att göra. Det enda som brukar stämma är ordningen planeterna kommer i.
Jag gillar den numera rätt förfallna installationen i Göteborg, med solen som ett knappt meterstort klot vid naturhistoriska museets ingång. Pluto är knappt synlig för ögat, och finns i Högsbo industriområde 3 kilometer bort. :-)
http://www.nrm.se/download/18.132be10ff2b267e618000276/Till_Planeterna.pdf
På sidan 7-8 finns några fler exempel hur man kan visa skalenligt.
MVH
Hans
"Installationen" i Göteborg har en sol vid entrén till Naturhistoriska, och sedan skalenliga "modeller" av planeterna på skalenliga avstånd. Vad som kan förfalla i en sådan vet jag inte men åtminstone de närmaste planeterna ger samma dubbel-svindlande intryck av hur proportionerna egentligen är.
En annan "installation" utgår från Globen som sol. Den som har en länk får gärna posta den.
Kollar Hans tips: "En modell [av solsystemet] i skalan 1:50 000 000 000 passar bra på en fotbollsplan. Jorden blir endast 0,3 mm och den närmaste stjärnan, Alfa Centauri, ligger 80 mil bort." - Oaj.
Men då kan det ju inte ta så lång tid att komma till Alpha Cenaturi. Bygger man ett rymdskepp stort som en bil så kommer vi dit på en sådär 8 timmar.
MVH
Hans
Modellen med Globen som sol heter Sweden Solar System. Initiativtagare var plasmafysikern Nils Brenning och astronomen Gösta Gahm vid Stockholms universitet.
Projektets hemsida finns här:
http://ttt.astro.su.se/swesolsyst/
I denna modell finns jorden, stor som en badboll ungefär, vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Som parentes kan nämnas att en intressant visuell effekt är att sett från Naturhistoriska riksmuseet så ser Globen lika stor ut som solen.
Den sista observationen, om Globen, Naturhistoriska (Sthlm) och solen, var just vad jag behövde. Nu snurrar det igen.
Det där påminner mig om den berömda pale blue dot som Carl Sagan skrev så vackert om.
Astronomi är verkligen vetenskapen för den som vill lära sig lite ödmjukhet över vår plats i universum.
Eller se denna: Powers of ten http://www.youtube.com/watch?v=A2cmlhfdxuY&feature=fvst
Powers of ten har jag sett flera gånger - gick den inte i just Carl Sagans "Kosmos"?
Hur som helst. Här en fredagsbonus på ämnet. Antar att flera av er läst den förut. Varsego, hur som helst.
-----
Trin Tragula was a dreamer, a thinker, a speculative philosopher or, as his wife would have it, an idiot. She would nag him incessantly about the utterly inordinate amount of time he spent staring out into space, or mulling over the mechanics of safety pins, or doing spectrographic analyses of pieces of fairy cake.
"Have some sense of proportion!" she would say, sometimes as often as thirty-eight times in a single day.
And so he built the Total Perspective Vortex, just to show her. Into one end he plugged the whole of reality as extrapolated from a piece of fairy cake, and into the other end he plugged his wife: so that when he turned it on she saw in one instant the whole infinity of creation and herself in relation to it.
To Trin Tragula's horror, the shock completely annihilated her brain; but to his satisfaction he realized that he had proved conclusively that if life is going to exist in a Universe of this size, then the one thing it cannot have is a sense of proportion.
- Douglas Adams, "The Restaurant at the End of the Universe"
Hex, vad som kan förfalla är att plaketterna med planeterna på blivit nerklottrade, ärgade, och ibland har "planeterna" själva blivit borthackade.
Då och då gör de väl underhåll på installationen, antar jag. Vet inte hur den ser ut just nu, men sist jag minns att jag tittade på den såg det inte så skoj ut.
Antar att solens storlek är skalenlig i bilden?
Solen är skalenlig, ja. Med reservation för avrundningsfel.
Jag kan ju nämna att ovanstående bilder började som illustrationsunderlag till en kommande bok (till denna text). Så blev jag nyfiken och började räkna.
Kan även länka tillbaka till John Houdi som bloggar om Vår lilla, lilla jord, där kan man se en filmsnutt som jag bara sett som stillbilder förut.
Engan: OK.
mjn:s "Pale blue dot" kan rekommenderas.
Kan man verkligen se Globen, från Naturhistoriska Riksmuséet? Eller är det bara något som någon räknat ut?
@Lena: har inte kollat från NRM:s tak, men det är ju en ganska hög byggnad. Man kan definitivt skymta Globen från höga byggnader i norra Stockholm i alla fall, och därifrån ser den ju då ungefär lika stor ut som solen.
Kan varmt rekommendera ett besök på exempelvis Observatoriemuseet i Stockholm om man vill lära sig lite mer om Sweden Solar System - Venus är en skulptur på KTH och Merkurius finns vid Stadsmuseet - men det går bra att åka till andra orter också - i den skalan hamnar ju Saturnus i Uppsala och Pluto i Delsbo. Alla objekt är dock inte fysiskt representerade som klot, gasplaneterna blir ju flera meter i diameter.
Tja, dom kanske finns som ringar på marken?
Skicka en kommentar